Jag har vid ett par tillfällen i mitt liv blivit en ofrivillig exhibitionist eller fått ta del av andras nakna kroppar av misstag. Det är lätt hänt att råka visa de privata delarna om man har folk som sover över, typ vid påklädning efter dusch, eller om man hälsar på hos någon och går upp naken på natten för att kasta vatten och möter husvärden med en chockad min när denne / denna precis har utfört sina bestyr. I de flesta fall blir man röd om kinderna och säger: “Ursäkta…” – och pratar inte mer om det vid frukosten nästa morgon.

För vissa människor är det helt naturligt att vara nakna. Jag minns när jag gick i grundskolan och hälsade på hos min klasskompis “J” som jag skulle plugga matte med. Helt plötsligt dök hennes far upp i herdedräkten i hallen och hälsade glatt, därefter kom hennes mor, sprit språngande naken, och berättade att det fanns kanelbullar i kylskåpet om vi var hungriga. De var på väg till bastun och tyckte inte det var lönt att täcka sig. Jag blev mer än lite förvånad, men J bara ryckte på axlarna och sa: “I min familj är vi inte blyga …”

Människokroppen är fin och har sina underfundiga funktioner, men för den sakens skull ska man inte, och kan man inte – visa upp den som man vill. Människor som gillar att blotta sig (antingen fram- eller baksidan), för främlingar är ett stort problem i samhället, inte minst för att det är en brottslig handling och kan uppfattas som mycket jobbigt för den som blir drabbad, eller rent av upplevas som ett sexuellt övergrepp.

Det här beteendet är ingalunda en modern företeelse; anledningen till varför jag vill skriva om det här beror på att jag just nu är mitt uppe i uppsatsskrivande i konstvetenskap och tittar på äldre skulpturala verk (marmorstatyer), där vissa skulptörer fått i uppdrag att porträttera de mest kända grekiska gudinnorna på ett mycket pikant sätt. En av de mest berömda marmorstatyerna i världen heter: “Aphrodite Kallipygos”, och lyder i översättning: “Afrodite med de vackra skinkorna …” Originalstatyn var gjord i brons hade sitt ursprung i den s.k. hellenistiska eran (330 – 30 f.Kr.), som inleddes med att Alexander den store erövrade Persien. Den romerska varianten, den i marmor, är en s.k. “parafras”, en kopia, men har exakt samma budskap som sin föregångare.

Det som statyn av Afrodite sysslar med, dvs. lyfter på kläderna och visar bakdelen och könet – kallades i antiken för: “anasyrmós”, och var en gest utan sexuell innebörd för den som utförde den, utan iscensattes enkom för betraktarens nöje eller missnöje. Vi kallar samma beteende idag för att “moona” någon om man visar rumpan i publika sammanhang.

Vem som överhuvudtaget gav upphov till anasyrmós, var en gammal kvinna i den grekiska mytologin som hette: “Baubo”. Varför kärringen höll på med sådana märklighet som att visa sig inför främlingar, hade med hennes anställning att göra hos Kung Celeus. Denne hade en dotter vid namn: “Lambe”, som försökte pigga upp en gäst till kungen, men inget tycktes fungera förrän Baubo lyfte på kjolarna och gästen utbrast:

“Så det här är de hemliga mysterierna med atenarna!”

Andra fruntimmer, ej mytologiska, har genom historien använt sina behag för andra ändamål än just att få folk på gott humör. Den romerske författaren Gaius Plinius Secundus (23 – 79 f.Kr.), hävdade att visst kvinnfolk kunde skrämma bort åskmoln, virvelvindar och orkaner genom att avtäcka sina kroppar. Kvinnorna på Irland och i Kina kunde i krigstider få fienden på flykt med samma slags bravader. Historien berättar dock inte om dessa kvinnor var fagra eller hemska uppenbarelser. Män som visade snorren på slagfältet skrämde nog inte bort någon, tvärtom gav de nog fienden större inblick i hur det stod till med mandomen och kunde därefter anpassa sina hånfulla anrop.

Den franske författaren: Jean de La Fontaine (1621 – 1695), blev känd på 1600-talet för sina många fabler, men han skrev även annan slags litteratur. I en av sina berättelser: “Nouveaux Contes”, skrämmer en ung kvinna bort djävulen genom att lura honom att titta på sitt kön för att denne inte ska röva bort henne och offra vid någon satanistisk ritual. Man undrar dock om denne ondskefulle varelse var en puritan, för enligt Fontaine lät han kvinnan vara.

Idag är vi inte lika vidskepliga när det gäller den nakna människokroppen, men desto mer angelägna om att hitta moraliska guidelinjer som fungerar på samma sätt över hela världen. I det stora hela gör de det, men det finns avvikelser som vi inte behöver gå in på här.

Nästa gång du sover över hos någon, vare sig du är man eller kvinna, se till att skyla kroppen. Vem vet, kanske har djävulen ändrat åsikt vid det här laget.

_ _ _

Bannerbild av Miriam Bale © 2016.