Det är skillnad på fanatism och fantatism, denna tanke slår mig i samma ögonblick som jag hör brevlådan smälla igen och skådar ett propagandablad på hallgolvet med en kyrkbyggnad på framsidan. Trots att det står: “Ingen reklam” – på min ytterdörr, måste brevbäraren ha tolkat min aversion som ett rop på hjälp och ville sammankoppla mig med den himmelske fadern för att på något sätt medverka i räddningen av min själ.

Ni förstår, religion tar inte hänsyn till vad man som individ själv önskar, det finns alltid andra som ska ta de besluten för en; därför förstår jag verkligen att man inte tar mitt banala beslut om att jag inte vill ha deras reklam i brevlådan på allvar. Hur understår jag mig att veta vad som är bra eller dåligt för min själ, jag är ju bara ett lamm i flocken…

När det gäller annan slags reklam, låt oss säga pamfletter från Sverigedemokrater, då förstår postväsendet helt plötsligt att något luktar unket och tar ånyo ett beslut ifrån mig genom att bestämma vad som är bra och dåligt för mig. De går sedan ett ytterligare steg och basunerar i media att de inte vill sprida främlingsfientligt material. Jag undrar, har de någon som helst insyn i vad som står i Bibeln och vad den heliga text egentligen förespråkar?

Alla religiösa samkväm, i vilka former de än framträder, har gömt sina verkliga agendor bakom plasticerade murar. Kulisserna må förefalla oskyldiga och rena, men grundbulten är alltid – alltid, att det är en skillnad på dem och vi andra. Denna “människofientliga” propaganda tar jag som en grov förolämpning mot min humanistiska livssyn, och vill inte röra med en tång.

Missförstå mig rätt, jag vill inte ha reklam från SD, men jag vill själv avgöra om jag ska behålla informationen eller slänga den. Så snart samhället börjar censurera vad det tror inte är bra för mig (vilket redan har börjat ske), kommer det inte dröja länge innan det vill indoktrinera mig i att tycka samma saker som alla andra.

Samhället påbjuder att vår demokrati är fullständig, det stämmer inte. I en demokrati tar samhället och samhällsarbetarna mina önskemål på allvar, något sådant land är inte Sverige, och får mig att undra om det någonsin har varit det?