Ordverkstaden som utgör ”IEGOCENTRIC” har legat lågt ett par dagar, då undertecknad med familj råkade ut för den där mycket irriterande vinterkräksjukan. När vi inte låg med huvudet djupt nere i toalettstolen, låg vi och stirrade upp i taket och undrade när dammet skulle sluta virvla. Vi har kommit ut på andra sidan nu någorlunda oskadda, men av någon anledning dröjer en stank kvar i näsan som är svår att få bort.

Nåväl. Jag har hunnit förlusta mig i TV-serier och böcker som jag inte haft tid med när jag var frisk, och kan väl mer eller mindre skriva att det mest hemska jag någonsin sett på TV, var det jag fick uppleva i det första avsnittet av säsong 7 av ”The Walking Dead”. Det förundrar mig hur mycket våld man kan visa i TV-rutan (eller ska man kanske säga stream-TV?). TV-kanalen AMC har lika mycket kärlek för drama, som våld har det visat sig, men det kanske säger mer om tiderna vi lever i än just det företaget. De existerar, säkert enligt den egna filosofin, för att göra sina tittare glada, och det är där vi befinner oss, på mottagarsidan och konsumerar allt vad odöda och zombies heter.

Jag kan inte påstå att det är det ruttna köttet som lockar mig att titta på serien, snarare vad manusförfattarna gör med karaktärerna. De har ju fått utstå ohyggliga saker genom åren, och ibland har de blivit starkare, och ibland svagare.

Apropå det. Jag och en barndomskompis passade på och såg det senaste alstret från Disney i Star Wars-universet, och vad man än kan tycka om ”The Last Jedi”, var det en fröjd att se Mark Hamill igen. Hans version av Luke Skywalker anno 2017, var nog inte exakt den vi ville se, men man kan ju inte få allt här i livet.

Snart anländer år 2018 i en kall skrud, och jag vet inte hur ni känner inför det nya året. Hos mig ska en liten krabbat börja förskolan och jag måste hitta ett sätt att hantera saknaden de timmar han inte är i min närhet. Något säger mig att jag kommer försöka skriva bort dessa timmar, och det är kanske inte helt fel. Kanske lär jag mig något nytt om mig själv ännu en gång.