Inatt kom sömnen i en tämligen utsliten släde och drog med mig ut på svarta ängder där jag, i ett arkaiskt landskap – kunde skåda upp mot en himmel som var så full av stjärnor att jag insåg att jag tittade ut mot ett annat universum. Denna dröm, kom jag på imorse, fick onekligen bränsle och stoff från en dokumentär jag såg tidigare på kvällen där man letade efter den sjunkna staden: “Atlantis” i de södra delarna av Spanien. Filosofen Platons korta nedteckning om denna stad har aldrig upphört att fascinera, och även om det skulle vara så att den är ren och skär fantasi, finns det en önskan inom oss som gärna vill tro att staden en gång har funnits.

”Tänk dig ett hav lika blankt som en spegel, en sol lika ren som ett barns själ …”

Atlantis ska enligt Platon ha legat på en Ö som sedermera sjönk till havets botten efter en enorm naturkatastrof. Jorden har som bekant alltid haft ett lynnigt humör, och katastrofer har avlöst varandra sedan tidernas begynnelse, så jag undrar vilken tidsålder Platon verkligen refererade till?

Vi drömmer drömmar för att processera intryck och upplevelser, men ofta drömmer vi om saker och platser vi aldrig besökt eller ens vetat om att vi tänkte på. Psykolanalysens fader och förgörare Sigmund Freud (1856 – 1939), ansåg att drömmar i grund och botten är konflikter vi har i vårt inne som alltid är förbundna till outtalade begär eller lustar. Av någon anledning så kopplade han ihop allting med sexuella fantasier. Om så är fallet är jag en man som tänder på kulturhistoria, och min älskarinna pickar hela tiden efter min uppmärksamhet och får den. Jag älskar henne djupt och hoppas hon håller av mig med.

Att drömma en dröm om Atlantis är att drömma om människan. Även om vi lever i nutiden, lever vi i det förgångna och går med samma osäkra steg som våra förfäder, rakt in i framtiden.

Varje gång jag står vid havet tittar jag efter fotspår i vattnet, men det enda jag ser är hur havsytans krusningar stjäler solens smil och kittlar mig i själen. I bakgrunden hörs alltid barnens skratt, de som passerar tid och rum och lever där vi alltid önskat närvara.

_ _ _

Bannerkarta av Athanasius Kircher från år 1664.