När den relativt unge kampsportsikonen Bruce Lee (1940 – 1973) först kom på idéen med att sammanfatta hela världens visdomsord om självförsvar i sina metafysiska skrifter ”Jeet Kune Do” (Jié quán dào) – stod han i köket i sitt hem i San Franscisco och stirrade på en hård brödbit. Trots att han vrålat på den med sin mycket distinkta katt-skrikar-dödsångest-bröl, delade den inte sig själv och kunde slinka ned i magen.

Jag och Bruce go way back, så jag känner mycket väl igen det här problemet. Det har på något sätt blivit synonymt med svenska söndagar. Alla i Sverige vet att man ska köpa bröd på onsdagar eller torsdagar. Köper man vid senare datum får man bara ”slagg-bröd” eller träbitar som inte ens den mest hårdhudade man kan ge sig på med förståndet i behåll.

Bruce var ingen vanlig man, han var överjordisk och renrakad på alla ställen där män har hår, men mer än så. Han var en filosof som strävade efter perfektion inom livets alla områden. Han skrev:

Knowing is not enough, we must apply. Willing is not enough, we must do.

Kanske kommer många av er att tänka på Master Yoda när ni läser dessa ord, för visst har de en mycket välkänd klang: ”Do or do not, there is no try …” – samma visdom, interpolerad i avståndet mellan känsla, förnuft och handling.

Senaste gången jag mötte detta huvudbrydderi i mitt eget liv var imorse. Jag stod i köket i underbyxorna och stirrade på ett rosenbröd som gjorde allt vad det kunde för att knäcka mig. Någonstans i bakhuvudet mindes jag något annat som Bruce skrivit:

Take things as they are. Punch when you have to punch. Kick when you have to kick.

Med dessa ord i minnet gick jag till verktygslådan och plockade fram en hammare. Jag placerade sedan hammaren bredvid rosenbrödet och sa:

”Du har två möjligheter bröd. Antingen accepterar du tillvaron och din lott i livet, eller så börjar jag spela ett trumsolo på din panna.”

Tystnaden i köket var ytterst påtaglig och allvarlig. Man hade kunnat höra konsertpiano falla mot golvet från 7:e våningen. Det tog inte lång tid innan upplösningen på dramat kom.

Jag bestämde mig för att äta corn flakes istället.

Vad kan vi lära oss av allt det här? Bruce förklarade det bäst:

Boards don’t hit back.

Sant, och man ska aldrig slå på bröd som inte kan slå tillbaka.

Namaste, kära student av livet. Må du ha en fridfull dag.