Sent omsider, kommer nyheten från hästens mun att världens äldsta kvinna, Emma Morano, dog i april år 2017.  Hon föddes den 29:e november år 1899 i Piedmonte (en region i de sydvästra delarna av Italien), och levde till en imponerande ålder av 117 år. Den äldsta kvinnan i Sverige, nu levande, heter Alice Östlund (110 år) och kan, om  ödet vill, smälla Morano på fingrarna med sin promenadkäpp någon gång i framtiden. Att få leva ett lång liv är förvisso ingen tävling, men jag vill ändå plast-korka (eget påhittat ord), upp lite Oboychokladmjölk i den tidiga vinterkylan och höja min rykande plastmugg. Samtidigt måste jag fundera en stund över vad det innebär att ha levt så länge.

Att vara 110 år gammal innebär att Östlund föddes i början på 1900-talet (1906), ungefär i samma veva som statsministern Fredrik von Otter avgick och lämnade plats åt Erik Gustaf Boström. År 1902 hade Stockholm blott 301.000 invånare och längre ned i landet bildades Göteborgstidningen (GT). ”Storstrejken i Sverige” utspelades på sommaren och handlade i stora drag om att man eftersökte allmän- och lika rösträtt för alla medborgare.

Vintern detta år blev okänd pga. av två vedervärdiga oväder som drog fram över riket med starka orkanvindar och skrämde livet ur folk. Södra Norrland drabbades först, två dagar senare fick södra Sverige påhälsning av en rejäl stormcyklon som skakade om folk och fä.

Utanför de svenska gränserna fanns också mycket aktiviteter. I början på 1900-talet i Berlin öppnades för exempel U-Bahn för första gången, och i det stora landet i väst blev president Theodore Roosevelt den första president som åkte i en s.k. ”automobil”.

I Kina beslöt kejsarinnan Tzu-hsi att det skulle bli förbjudet för kvinor att binda sina fötter, dvs. vanställa dem för att uppnå något skevt skönhetsideal. I Turkiet förstörs staden Tochangri av en jordbävning samtidigt som man öppnar den första biografen i USA, i den ständigt växande staden Los Angeles.

Medan allt det här händer runt om henne, ligger det lilla flickebarnet som heter Alice och känner värmen från sin mors famn. Först världskriget har ännu inte inträffat, inga atombomber har släppts, och inga datorer finns, för att inte säga du och jag, och våra föräldrar, har inte ens fötts. Utanför jordens skyddande atmosfär är universum fortfarande ett töcken, även om man förstår de grundläggande principerna. Albert Einstein är en ung man vid den här tidpunkten i historien, och har just börjat uppvakta sin fru, och kommer behöva lite tid till att formulera klart sin s.k. relativitetsteori som kommer förändra allt om hur vi uppfattar livet och existensen.

Jag föreställer mig Alice barnkammare som en tyst plats där man blott kan höra trädplankornas knarrande när föräldrarna sakta drar sig undan för att låta barnet sova. Kanske omfamnar de varandra i hallen och ler åt varandra. Deras dotter kommer växa upp i en vidunderlig värld; en värld full av liv, glädje och kärlek.

Om de bara hade vetat hur det blev.

Ps. ”Gerascophobia” betyder rädsla för att bli gammal och ”Beatitudinem”, är det latinska ordet för lycka. En paradox för de flesta av oss.