Det är inte enbart synen av vattnet som lockar mig till havet, det är även doften och känslan av att inte ha några begränsningar. Den vidunderliga upplevelsen av horisonten är ett annat incitament som drar mig till allsköns stränder. När jag sitter där framför vågorna, med fötterna begravda i den varma sanden, kan jag inte enbart se skiljelinjen mellan havet och himlen som något hinder. En tanke upphör ju inte för att man slutar tänka den, den får eget liv och fortplantar sig i människans esoteriska skrymslen, vilket är de platser i själen vi aldrig visar för någon annan med rädsla för att bli svikna eller förrådda. Därför vet jag att havet fortsätter där himlens rand är, och därför vet jag att så mycket mer existerar än det jag kan se.

Jag har många smultronställen runt om i Sverige som jag ibland flyr till när jag vill vara delaktig i något annat än mig själv. Havet finns ofta nära dessa ställen, men jag har viskat smärta och tappat tårar i skogar utan namn, och jag har gått i osynliga fotspår som ibland ledde till mörker, men oftast till ljus.

Hemligheten med välbefinnandet är inte enbart att äta god och nyttig föda, det är även att förse drömmarna med stoff så att man kan växa inifrån och ut. Människan har onekligen en fysisk längd, men även en själslig bredd som behöver innefatta alla kända och okända koordinater. Att bli en äventyrare i sin egen inre värld behöver inte vara så skrämmande som många tror. Förutom skuggor och okända platser finns områden där man verkligen känner att man hör hemma, som i kreativitet, eller varför inte gemenskap. Våra civilisationer har uppstått av den enkla anledning att vi har insett värdet av att leva i flock, men ensamhet ska inte föraktas. Den är inte av ondo, om så vore fallet hade ingen människa fötts ensam, nu gör vi det, men resten av livet ligger i våra egna händer.

För två år sedan upptäckte jag och sambon ett nytt smultronställe som jag gärna vill besöka igen; det var en brygga utanför Lomma i Skåne med vidunderligt ljus och ofattbar värme. Jag har aldrig sett så vackra vågor som jag såg där en gång, eller känt en lika omfamnande glädje. När jag nu minns att vi nästan höll på att köra förbi platsen, blir jag lite arg på mig själv. Det gäller att ha ögonen öppna, eller viktigare, se detaljerna i det stora hela.