Människans hjärna har genom historien bevisat att den är kapabel till nästan vad som helst. Den har förändrat världen till det bättre många gånger när det har sett mörkt ut, men även försatt oss i mycket märkliga trångmål där ondskan har haft företräde. Behöver jag ens nämna krig eller Coca-Cola med ingefärasmak (?) Därför kan man utan omsvep säga att hjärnan fortsätter att överraska oss på gott och ont.

Så mycket gott som någonsin funnits i människors hjärtan, har alltid haft sitt ursprung i de intrikata tankevävnaderna; och ur allt det goda har mycket tankeväckande stoff sett dagens ljus. Tankefoster har blivit idéer, idéer har blivit konkreta handlingar som har lett till framsteg och framgånger. Rätt fantastiskt att sitta här idag framför en dator och skriva bokstäver som bildar ord och meningar och betydelse. Det fanns någon, någon gång som hade modet att lyfta fram sina idéer om ett skriftspråk och resultatet ser vi idag.

Som i allt mänskligt finns det av naturliga orsaker en motpol; en kontrast som antingen är svart när något annat är vitt, eller varm när något annat är kallt. Det mesta som kommer av sig själv har vi valt att kalla för naturligt. Det kan vara känslor eller talanger, dvs., en viss sorts fallenhet inför något.  Det är svårare att tala om naturliga behov eftersom dessa skiftar från person till person. Rent allmänt anser man nog att naturliga behov är sådana behov som många har.

Är det då ”naturligt” att dricka kaffe eftersom många gör det? Man måste nog svara ja på den frågan.

Om vi anser att människan är en varelse som lever för att tillfredställa sina behov, då förefaller handling som den enda linje hon kan följa. Men om vi anser att människan är en tänkande varelse som förstår innebörden av sina handlingar och dess konsekvenser (orsak och verkan), då blir allting mycket mer komplicerat och vi glider nästan in på metafysikens område. Kanske kan vi avstå från att göra det, och se på vad det är som det tänkandet köttet, dvs. människan – egentligen sysslar med.

Livet är i sin grund är inget imperativ, det utvecklas och bestämmer (tror det), vilket slags liv det ska leva. Det verkar ibland som om vissa individer är programmerade att göra om samma misstag som deras föräldrar; “misstag” enkom på det sätt om vi anser att det som är självdestruktivt är onyttigt för organismen i fråga och om det hindrar individen att nå sitt fulla potential. Jag är inte en uns bättre än någon annan, men jag har lärt mig att inte hamna i situationer där jag kan råka illa ut. Jag har kompisar däremot som har slängt sig i farans farvatten för att det gav dem någon sorts kick. Vissas av dessa kompisar känner jag inte igen längre. Under resans gång blev det en kick för mycket. Sedan blev de aldrig sig själva igen.

Det är inget mysterium varför fara är lockande. Det sätter igång processer i hjärnan som man kanske skulle kunna likna till berusningsmedel, fast dessa medel är självfallet naturliga (ännu en gång, detta ord). Kärlek och gemenskap är något i livet som skapar en annan sorts kick, så även kreativa utmaningar, eller viktiga mål man bestämmer sig för att fullfölja.

Något annat som är naturligt i hjärnan är ämnet Tyrosin som i sin tur bildar DOPA (dihydroxifenylalanin) med hjälp av enzymet tyrosinhydroxylas. DOPA omvandlas för det mesta till dopamin med hjälp av enzymet DOPA-dekarboxylas som man på senare år har upptäckt mildrar Parkinsons sjukdom (?) Det förefaller alltså som om mycket av det goda kan hjälpa till att förhindra (kväsa) en allvarlig sjukdom.

Jag har aldrig haft för vana att slänga mig ut genom ett fönster, eller hoppa fallskärm från något orgastiskt berg som kvittrar med sin skönhet. Att enbart beskåda naturen är en kick för mig, jag behöver inte riskera mitt liv för det. Jag gillar att betrakta, och jag gillar stundom att se världen genom andras ögon; andra som har sett och gjort saker jag aldrig kommer att göra.

Poeten John Donnes utvecklade en tanke om det här som lyder:

“Ingen människa är en Ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela.”

Med de välvalda orden (tycker jag själv), tänker jag på hur vi alla påverkar varandra på ett eller annat sätt. Om det finns ett sätt att växa inåt och sprida det utåt, är det inte till allas gagn?

Mina råd, denna dag är således att skapa något vackert, tala med en vän, läs en bra bok, gå en promenad. Säg hej till molnen och lyft på hatten när den äldre kvinnan med hunden går förbi. Stanna en stund och iaktta din egen spegelbild i en vattenpöl eller följ din skugga med ögonen, vem vet, den stirrar kanske tillbaka på dig …