Jag har en ny poesisamling på gång: ”Daylight Agony”, som jag kommer att ge ut på det egna förlaget ”CABPRESS”. Även denna gång satsar jag på det digitala formatet och ger ut den i PDF-form. EPUB-formatet är fortfarande fruktansvärt dåligt att jobba med och kan på intet sätt bibehålla den slags rena layout som jag vill ha, därför undviker jag det helt och hållet.

Precis som många andra, vet jag att tiderna inte är helt rätt för poesisamlingar, men så är det faktiskt så att jag mest skriver för mig själv. Orden måste komma ut, och jag vill samla dem på ett och samma stället för att kunna gå vidare och skapa annat.

Vad poesi och dikter anbelangar, vet jag att många människor känner en viss rädsla inför dem, som om ”kodad” text på något sätt ska pressa dem till ruinens brant. Bra poesi vill göra det motsatta, den vill väcka glöden i människan och ge henne en sorts AH-upplevelse som bara ord kan.

Själv blev jag förtrollad av Tomas Tranströmer i unga år, Bruno K. Öijer, Seamus Heaney, Edgar Lee Masters, T.S. Eliot mf.l, men initiellt av bra textförfattare. Idag ser jag ned på ett papper och finner det ovärderligt för mina tankar. Det som rör sig där, mellan ögonen och pappersmassan, mellan hjärtat och förnuftet – är något jag alltid har velat skicka ut och hoppats på att någon annan kan ta emot och göra något eget av. I vårt digitaliserade samhälle är denna sorts självpublicering enkel, men informationsöverföringen kan ändå innehålla brus, vilket gör den spännande.

Mer om denna poesisamling (som är skriven på engelska måste jag ju lägga till) lite senare.