Varför säger vi att tiden flyger förbi när vi har roligt, och drar sig långsamt fram när vi har tråkigt? Handlar det om att vi träder in i en annan dimension när vi har kul, och fängslas i tristessens bojor när vi tycker tillvaron är tråkig? Forskare tror att det handlar om hur vårt medvetande hanterar saker vi gör eller inte gör, eller rättare sagt; vad vi väljer att fokusera på.

Psykologen Simon Grondin som jobbar med tidsperception på: “Université Laval” i Quebec, Kanada har en teori:

“Time flies when you do not pay attention to it.”

– vilket verkar helt logiskt.

Om man ligger och stirrar på klockan och räknar varje sekund, då går tiden märkbart långsamt, men om man istället är uppslukad av en bra film eller en bra bok, eller om man lyssnar på musik eller kanske sportar som tar all uppmärksamhet i anspråk, då upplever man det helt enkelt som att tiden bara rusar förbi och man har inte riktigt haft “tid” att lägga stor uppmärksamhet på den.

Grodin understryker sin tes med att hävda:

“The key component about the passage of time is probably attention …”

Om det verkligen är så kan vi alla få tiden att öka hastighet, eller minska ned den till en takt som fungerar bäst med oss själva. Denna lilla tankekonstruktion rimmar ganska behagligt med den metafysiska uppfattningen om att människans inre också har en egen hastighet. Denna tidspotens är säkerligen mer vansklig att beräkna än ljusets hastighet (10 upphöjt till 8= 299 792 458), kanske borde man istället tala om själens hastighet?

© 2017 Wikipedia. René Descartes målad av Frans Hals.

Om du medvetet fokuserar på en endaste sak: att existera – borde detta innebära att tiden går saktare och din själ och kropp kommer i balans. Så snart tankarna börjar pocka på ditt medvetande och du tappar fokus, börjar tiden åter gå fortare och din själ återfår sin forna “hastighet”. När du rusar genom livet i denna fart, tappar du detaljer på vägen och hinner inte stanna upp och känna efter. När du sedan tänker tillbaka på denna stund (dessa stunder) – kommer du ha uppfattningen att tiden har passerat väldigt fort.

Forskare tror att tidsuppfattningen har att göra med vår mentala kapacitet. Vi har bara så mycket hjärnkraft i stunden att vi kan hantera det vi måste göra. Om vi vill prestera bättre, säg springa snabbare, då måste vi anstränga både kropp och medvetande mer. Priset för dessa ansträngningar (vilka de än är), är högt. Om de ständigt behövs eller krävs i vardagen kan man tyda det som att man får ett kortare liv baserat på själens hastighet. Då borde man kanske fråga sig vad det är man sysslar med och lägger tid på varje dag.

Aldrig har René Descartes (1596 – 1650) filosofiska sats klingat vackrare:

“Cogito, ergo sum …”

(Jag tänker, alltså finns jag…)