År 1899, publicerades det i tidningen Blackwood’s Magazine en längre novell i tre delar under namnet: “Heart of Darkness”. Berättelsen i tidningen skrevs av författaren Joseph Conrad och handlade i grund och botten om vad som händer med människor som förlorar sina moraliska förpliktelser. Vidare behandlade den vad som händer dem som förvandlas till något oigenkännligt mänskligt, som inte längre drivs av någon empati utan ger sig hän åt psykets mörka sidor. Berättelsens grundidé filmades av Francis Ford Coppola år 1979 (Apocalypse Now), men placerade händelserna i Vietnam istället för Afrika vilket skulle visa sig vara en lyckoträff för filmhistorien och för Marlon Brando.

Om vi spolar fram ett antal år till våra dagar, ser vi dagligen bevis på människor som har förlorat sina moraliska förpliktelser, och hur märkligt det än kan vara har vi accepterat det. I dagarna svämmar sociala medier över med berättelser från kvinnor som upplevt sexuella övergrepp under hashtagen #metoo. Skådespelerskan Alyssa Milano initierade denna digitala röst, och många har följt efter. Den som trodde nöjesindustrin bara bestod av reko män behöver nog tänka om.

Joseph Conrad skrev sin novell för att han vill väcka samtiden ur sitt slumrande predikament, men i våra dagar; över hundra år senare, vill vi snarare bedöva sanningen om det som råder omkring oss. Människans samlade kaos påverkar oss negativt oavsett vi är medvetna om det eller inte; kanske är det just därför som deckare säljer så bra eftersom de ger oss chans att ventilera bort alla aggressioner vi annars skulle ha visat varandra? Det låter paradoxalt, men bevisligen fungerar det.

Augusti Strindberg uttrycker i sin pjäs: “Ett Drömspel” år 1901 att:

“[…] det är synd om människorna…”

– dessa tankar kommer från honom själv, men han låter dem projiceras genom en gudinnas avkomma, och denna dotter till en gudinna försöker att leva ett liv med våra villkor, dvs. med dödlighet och kärlek.

Om Strindberg hade levt idag är jag övertygad om att han hade gillat våldsamma filmer och kostymdramer på bio. Han skriver i förord till sin pjäs att:

“Tid och rum existerar icke; på en obetydlig verklighetsbakgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer …”

Det låter som en människa som grubblar över det stora och det små, en som förstår att hjärtat har ett mörker, och att det går att leva i himlen samtidigt som i helvetet.

Vad vi däremot inte kan leva med är denna ofta, totala förnekelse att människor; kvinnor runt omkring oss lever i ständig rädsla att råka ut för övergrepp. Jag vet inte vilken sida av helvetet alla dessa män kommer från som gör världen osäker, men de har inget rätt att förstöra liv på de sätt som de gör. Jag hoppas fler går ut och berättar vad de varit mer om, och att denna information landar i vårt ständiga medvetande. Vi är skyldiga att ta hand om varandra. Det är vår mänskliga plikt, annars är vi en del av mörkret som vissa slukas upp av.