Ledarskap och organisation … Vad är det, vad är det egentligen? Är det förmågan att dupera människor eller är det förmågan att placera människor där de bäst gör någon nytta? Jag hade hoppats på det senare, men såsom världen ter sig har jag lagt min naivitet på hyllan och tejpat en brynja av stål kring bröstkorgen för att inte råka illa ut.

Under antiken använde grekerna sig av de fina begreppen “eros” och “agape”. Den ena stod för det erotiska i livet och den andra betecknade den altruistiska (osjälviska) kärleken. Vi som lever här och nu tror jämt och ständigt att vi fattas eros, trots att det egentligen är agape vi längtar efter. Kroppen vill ha avkommor, själen vill ha innerlighet med någon eller något. Vi söker denna känsla bland medmänniskor, bland vänner och vill innerligt att den ska infinna sig i hjärtetrakten hos dem som vi älskar. Fast livet vill inte göra det lätt för oss, ej heller vill livet placera tryggheten i det som vi kallar för “jobb”, eftersom det vet att det är en illusion; ett bygge som kan rämna när som helst. Civilisationen är inte framtiden, alla tecken tyder på det, ändå forcerar vi känslor som inte finns där, och på många sätt, fler sätt än vad jag kan beskriva; är det skillnad på en “relation” och en “konstruktion”.

Vi söker ständigt efter förebilder och skapar digitala hjältar som ska lätta våra sinnen. Det fungerar oftast för stunden, och i stunden lever vi, då är nuet nu och allt som är jobbigt kan ligga och förmultna ute i hallen. Vi vet trots allt att vi inte kan kliva över skithögen vi själv skapat, men det som måste göras nu skjuter vi fram. Imorgon är en annan dag, och om vi har tur slipper vi den dagen. Dessa fantasier berättar vi också för våra barn. Döden är hemsk och ska besparas barnen, men barnen vet allt det som vi inte vågar intala oss själva. När de växer upp är de lika indoktrinerade som vi i livets alla lögner.

Och så en dag står han eller hon där, vår chef, den som bestämmer över vår tid. Han eller hon vilar händerna på sina höfter och ser in i våra svarta ögon och säger: “Dags att göra nytta …”, och vi accepterar eftersom vi inte tror vi har något annat val. De andra valen i livet kräver mod och styrka, saker vi ofta inte kan bygga upp hos oss själva.

Vem ska vi vända oss till i förtroende och blotta våra hjärtan, när alla hjärtan söker efter samma sak och kärleken till livet är explicit: “Gör det bästa av dina dagar …”, säger det. Förhoppningsvis lyssnar de flesta av oss till dessa ord och kliver över glipan som leder till intigheten med förstärkt självförtroende.

Det går att leva det liv man vill leva, men det finns ingen annan än du som kan ta första steget.