Mänskligheten är alltid i olag med sig själv. Det verkar vara en kronisk åkomma, för vart vi än vänder oss verkar nya konflikter bubbla upp till ytan, den ena värre än den andra. Det som hände i Mellanöstern år 2011 (avsättandet av envåldshärskarna, mord på terroristledare), kändes uppfriskande, för vi behöver inte fler diktatorer på livstid eller martyer; vi behöver tänkande människor som tar tag i sina öden och lever det liv som de vill leva. Om folket får vad de vill ha – revolution, då stabiliserar sig läget förr eller senare (antar man). Det blev så efter den Franska revolutionen och det blev så efter den Amerikanska revolutionen. Tyvärr har dessa länder andra problem som inte har med frigörelsen att göra, eller “emancipationen”, som det så fint heter. De förut så grandiosa stormakterna är skuggor av sina forna jag, och det kan ha att göra med att de försöker hålla fast vid gamla värderingar som inte längre har samma anknytning till människors livsvillkor.

Allt fler verkar förstå och inser att det är konceptet religion som är en av de bärande krafterna bakom varje krig, eller så är det någon annan ideologi som rättfärdigar mord på oskyldiga. Alla länder kan skriva på att det är kvinnor och barn som får lida mest i beväpnade konflikter. Varför fortsätter krigen då när priset är så ohyggligt stort? Det är enkelt att räkna ut. Pengar och makt är mycket mer intressanta institutioner än människoliv, och med det sagt skulle det vara konstigt om vi i vår tid hade haft fred då det aldrig har varit helt lugnt mellan olika folkslag på vår jord. Vi vill helt enkelt föra krig mot dem som vi känner oss hotade av, eller försvara materiella ting som om det vore det viktigaste i våra liv. Jag undrar hur långt det kommer att gå; kan det bli värre än det som hände under 1:a- eller 2:a världskriget?

“Corpus delicti” är latin och betyder: “spår efter brott”; och dessa spår efter krig och övergrepp finns med i vår vardag. Ta för exempel en titt på ditt id-kort eller ditt körkort. Ser du ditt personnummer? Vet du någon händelse i världshistorien där man tatuerade in siffror på människor som boskap? Förmodligen gör du det, och denna dehumanisering har vi kvar idag; rakt in i vardagen. Varje människas existens ryms idag på ett litet plastkort, och detta plastkort har chip som består av metaller som utvunnits i oroshärjade länder, detta gäller även de kretskort som finns i bankomater. Man kallar mineralerna i våra tekniska prylar för: “konfliktmineraler”, och detta med all rätt.

Det är inte en munter tanke, men vi är delaktiga i mycket sorg och smärta, och samhället ger oss inte många val att undslippa detta. “Den enes bröd …”, säger man och går och lägger sig tryggt i sin säng, lyckligt medveten om att huset inte kommer stå i lågor när man vaknar på morgonen.

Jag vet inte hur många gånger samvetet har pressat sig mot min verklighet, för när jag sitter där med en ny teknisk pryl i handen och tycker den är förbluffande bra, knuffar jag undan sanningen om prylens tillkomst. Det skulle vara för hemskt för mig att veta hur många spår av brott den skulle kunna vittna om. Ack, stackars mig … I jämförelse med de som verkligen råkar illa ut, verkar jag vara en tvetydig typ, men egentligen är jag inte det. Jag har visst bara lärt mig att stänga av- och på samvetet när det är lägligt. Det är något jag inte är stolt över, men jag har fortfarande tid att ändra mig.