Erbjudande!

Rea!

Super!

Just nu!

Så fixar du …!

( – det, smaken, sexlivet, vikten, maten, resan, rumpan, livet, kärleken etc …)

Njuta!

Dessa små ord ni nyss läste, har verkat som anfanger i samhällets lockrop så lång man kan minnas; och inte helt överraskande har de tjatats till intet av massmedia och ligger nu blödande i skuggan av sitt sargade samvete. Det som en gång var en sådan vital del av nyhetsflödet har nu förvandlats till dekrepitus, dvs. något slitet och åldrig, något man helst av allt inte vill vidröra eller ens ta i med tång. Jag har god lust att skrika: “Det är nog nu!”, men vem skulle ta notis om mig? Jag använder ju fel uttryck.

Om vi backar missnöjet ett par steg och tittar på dagens reklamflöde. Det … finns … överallt … Som sådant finns det ingenstans vi kan fly. Ni som reser med buss, tåg och flyg ser det varhelst blicken landar, vi som kör bil ser det på bensinmackar och hör det på radion. När vi ska gå och lägga oss kittlar de där små, förbannade tvättetiketterna oss i ryggen och passar samtidigt på att informera oss om var produkten kommer från. Jag förstår nödvändigheten om man har drabbats av minnesförlust, men då 99,9% av alla våra sovkläder består av bomull (eller polyester), kunde man gott och väl sloppa den där lilla detaljen.

Reklam, reklam, reklam, hela tiden, dygnet runt, var man än är, vad man än gör. Jobbigt? Javisst, men tydligen en del av vår moderna värld.

Det ord som riktigt börjat promenera på mina nerver den senaste tiden är ordet: “njuta”. Svenska Akademien förklarar ordet så här:

NJUTA:

I). få l. ha (ngt).

lI). dra nytta av (ngt).

lII). få lustkänslor av (ngt).

Inga konstigheter där inte. Den som njuter av något drar nytta av detta någots egenskaper, eller erfar lustkänslor av något (stimuli). Massmedia vill påvisa att vi njuter, eller att vi bör njuta hela tiden.

“Njuta av en kopp kaffe …”, “Njuta av semester …”, “Njuta av god mat …”, “Njuta av bra väder …”. Det har gått så långt nu att jag på allvar ifrågasätter rubriksättarnas mentala konstitution. Vem som helst som har levt ett par år på den här jorden, vet att det där med att njuta är en händelse som bara varar en kort stund. En upplevelse varar längre, men då pratar vi om något annat.

Jag njuter inte av kaffe, jag dricker det. Jag njuter inte på semestern, jag slappnar av. Jag njuter inte av god mat, jag tuggar den. Det jag njuter av är saker som uppenbarar sig när jag minst anar det. Det kan vara tystnaden, vinden eller den stund då jag inte är medveten om att jag lever, utan bara existerar.

Så snart man klipper navelsträngen på de verb som säger sig beskriva vår själs innersta väsen, då mår man mycket bättre.