Det händer många obehagliga saker i Sverige varje dag, men ändå inte tillräckligt många för att det ska gå ihop för alla våra dags- och kvällstidningar, tillika ”oberoende” nyhetssajter. Då återstår ett alternativ; att fabricera konflikter och diskurser om både det ena och det andra. Man uppfinner inte hjulet genom att lägga fokus på människans oförmåga att komma överens, men man lockar till sig intresse genom att låta en knytnäve hänga i luften. Konstigt nog köper vi det.

Trots att vi känner att det ligger något lurt bakom vissa rubriker, låter vi oss förföras bara för några sekunder senare inse att vi borde ha låtit bli. Vi ignorerar magkänslan och har helt plötsligt blivit en del av statistiken. Någon tjänar pengar på vår nyfikenhet och fortsätter vidare som om vår nyfunna vetskap inte betydde något. Detta system är självfallet inte unikt för Sverige, många länder före oss har uttnyttjat medierna för att få människor att göra som de vill.

Inte sällan ställer man offentliga personer mot varandra i medierna, och X kan hävda att Y sade så, sedan är pajkastningen igång. Även om det förmodligen inte handlar om något annat än just meningsskiljheter mellan dessa faktiska personer, förstorar intressenter upp det och ord som kränkt och besviken används som städ och hammare för att banka in ett budskap:

”Här är någon som är sur på någon annan. Du måste titta närmare!”

Men, kära nyhetspeoples, om ni springer omkring och skriker varg så fort någon slår sig i tummen, lär vi oss att inte lyssna eller ta er på allvar. Jag har inte något förtroende kvar för någon sorts nyhetsförmedling. Allt är ändå vinklat. Objektivitet är ett ord som återfinns i ordlistorna, men ingen vet vad det betyder.