I filmen: “Life Of Brian”, av Monty Python, skojas det friskt om romarnas belägring av judarna år 33 f.Kr. I filmen får Brian Cohen, som föddes i stallet bredvid Jesus, i uppdrag av: “The Peoples’ Front of Judea” att skriva en förnedrande slogan för att bevisa sitt hat mot översittarna och gör så genom att skriva: “Romani ite domum!” (Romare åk hem!) över hundra gånger på deras palats.

Just nu residerar det i alla svenska socialdemokraters hjärtan en märklig inställning till det förut hyllade partiet. Man undrar dels var partiet och ideologierna är på väg, och dels om man ska snegla på det förgågna och försöka upprepa tidigare, publikfriande lyckoträffar (pengareng till folket), och i samma veva förnya sig själv, om detta nu går. De förut stora problemen inom partiet har blivit ännu större på senare år, inte minst med tanke på märkligheterna och turerna kring valet av partiledare innan det nuvarande högsta hönset tillträdde, att många helt enkelt har tröttnat på virrpannorna och slutat bry sig. Varför komplicerar de saker och ting hela tiden kan man undra?

De politiska partierna lockar folk på var sitt sätt och folk väljer sida antingen av vana eller baserat på hur verkligheten ser ut, i vilket fall som helst är åsikterna (folk emellan) ofta strängt polariserade att det är svårt att se någon möjlig mittenväg. För Sveriges del är dessa skarpa kontraster något vi alltid har haft i kulturen och är således ingen nyhet. Denna “antingen eller attityd” – har sedan 1900-talets början bekräftat Sveriges neutralitet och sett till att saker och ting aldrig blir riktigt gjorda. Man kan diskutera om det handlar om stolthet, principer eller kanske så mycket som tro, men utan kompromisser, säg i frågan om invandrarpolitiken – är alla möjligheter till integration stängda (även mellan partierna som ser olika på saken). “Sverige välkomnar …”, sägs det, utav sitt goda hjärta, men i sanningens namn handlar de öppna gränserna om politiska underfundigheter, lagar som måste följas och något så kallsinningt som ekvilibrium i den mänskliga själen.

När så vissa skanderar att människor av viss härkomst ska ut, glömmer de bort att ingen kan äga ett stycke land i egentlig mening. Man påpekar den egna kulturens värde och tror på fullt allvar att den blivit som den blivit utan extern påverkan. Ibland känns det som om Sverige helt och hållet har förlorat sin bäring. Denna uppfattning om att någon är vilse är ganska vanlig bland människor som har förlorat sitt omdöme till hat och illvilja. Är Sverige vilse i sitt hat? Tror det svenska folket att det enbart finns svarta väggar omkring dem, inga ljusglimtar om inte man tar till drastiska åtgärder, eller en sista resolution? Det där sista har vi hört tidigare, för ungerfär 60 år sedan när miljontals individer blev mördade för sin härkomst.

Om någon skulle sätta ett förstoringsglas över hela jordklotet skulle “de” se att bakterien: “homo sapiens sapiens” är som flitigaste i områden med stor population, för det är just där organismen sprider sitt gift på allra bästa sätt. Bakterien vill ha de bästa möjligheterna på andras bekostnad, bara anamma vad den själv tycker är trevligt och tillintetgöra allt som kommer i dess väg.

Ordet “humanism” i den galaktiska encyklopedin torde därför betyda:

“Stor främlingsfientlighet mot sin egen ras …”

Ingen är mer vilse än den som inte känner sig själv, men det finns alltid möjlighet för förbättring.