– hittar man gamla texter som känns så där halvkläckta att jag undrar varför jag skrev dem överhuvudtaget. Innan jag blev sambo och småbarnspappa är det i varje fall uppenbart att jag hade alldeles för mycket tid till mitt förfogande. Tänk att stiga upp klockan 12.00 en Måndag och dricka latte (måste uttalas på det engelska viset: /ˈlɑːteɪ/ or /ˈlæteɪ/. Just nu är denna slags dagar mycket avlägsna och jag njuter varje morgon av att väckas av en nio månader gammal son som gillar att vrida om kranen på pappa och skrika: ”Ha, ha!” Det lilla livet.

Texten jag reflekterade över presenteras nedan i sin helhet. Jag tror jag skrev den för ca. sex år sedan.

Time flies …

_ _ _

Så här på eftermiddagen, den tidiga kvällskvisten, har jag kunnat njuta av friska vindar ute i det vackra sensommarvädret, och därtill en irländsk pubafton inne på min toalett (?) Det är nämligen så att mitt badrum som ventilationsöppning har ett galler som mäter 30 x 30 cm, och bakom det kan man se ett stort svart hål som leder till en medeltida ventilationstrumma. Det är troligtvis så att denna är kopplad till hela huset på något vänster, om inte, så har den nog vittrat sönder på sina ställen och ingen har brytt sig att titta efter på väldigt många år.

Denna lösning med att dra in och ut luft, var säkerligen bra en gång i tiden (50-talet?), då många människor brukade bo i relativt små kyffen. Idag är situationen annorlunda, men mycket av den forna tidens arkitektoniska lösningar är kvar, och av någon anledning har man valt att behålla dem, kanske pga. att det är en smula charmigt?

I vilket fall som helst. Efter en het stund i duschen med min gummianka, steg jag ut och iakttog min spänstiga lekamen i spegeln just som jag hörde fiolmusik och muntra röster från lägenheten bredvid. Snart blev musiken högre och det kom en svag doft av rök. När jag körde in näsan mellan gallret kunde jag konstatera att någon hade tänt en Ramon Allones cigarr (eller något liknande), och skålade med tjocka dubbelbottnade whiskeyglas som gav ifrån sig det där speciella ljudet: “Dnklonk!” När vätskan åkte ned i deras strupar kunde jag på rapet förnimma något som stank som Bushmills 40%:are, sådan sockerdricka som rejäla drinkare häver i sig.

Kul för dem säger jag, för nu sitter jag här med en kanelbulle som har kostat 4.95:- och en Cola-Light att skölja bort mina bekymmer med, och kvällen har just börjat.

I bakgrunden låter det som om någon sjunger:

“… I drew forth my pistols and I rattled my saber,
Sayin’: ”Stand and deliver, for I am a bold deceiver!”.
Musha rin um du rum da, Whack for the daddy-o,
Whack for the daddy-o, There’s whiskey in the jar-o.“

– och det är inte Phil eller James, det kan jag lova.