Jag gillar verkligen inte att skriva om klädesplagg, det är något jag överlåter till proffsen i modesfären. Trots deras avoga diskrepans mellan sig själv som individer och deras högst anmärkningsvärda narcissism, har de en poäng när de uttrycker en viss sorts skönhet inför tygstycken som draperar den mänskliga gestalten. Konst som konst helt enkelt, varför inte hylla det mjukaste tygstycke i mänsklighetens historia som ger oss så mycket i vår vardag?

Jag är inte särskilt duktig på det här med mode. Jag bryr mig inte så mycket faktiskt. Jag tycker om att se hel och ren ut, vilket ofta innebär att jag kör med jeans, skjorta och nyborstade tänder. Varför vissa lägger timmar framför spegeln har till största del att göra med graden av fåfänga man har drabbats av, jag skulle kanske våga påstå att det också har med självkänsla att göra. En man eller kvinna med sunt förhållningssätt till sin person om hur han eller hon ser ut, vet om att det viktigaste är hur man är som människa, inte hur man ser ut. Samhället vill dock inte höra på sådant trams. Det vill kategorisera dig och särskilja dig från andra genom att påpeka att du har för lite muskler, eller om man är tjej, att hennes bröst är för små, hennes ögon torra, rumpan för bred, eller för liten, låren fläskiga, håret livlöst och- eller slitet. Det finns tusentals olika saker att anmärka på, men man kan välja att inte lyssna på det dösnacket då det inte har något riktigt grund.

Om man är en gamer vet man att det är viktigt att vara så avslappnad som möjligt. Det går inte att lira spel i kostym eller shorts, det måste vara något mittemellan så man får den där rätta ligga-sitta-hållningen som garanterar att man glömmer bort sin omgivning. När jag spelar eller jobbar, då är det mysbrallan som gäller. Den åker nästan alltid på så fort jag stiger upp och är just så där bekväm som jag tycker om. Den klänger sig inte fast kring låren som en pilsk byracka eller klämer åt där jag inte vill att den ska kännas. Den låter mig vara mig själv, och det vill jag vara, 24 timmar om dagen.

En mysbralla kan ha många olika former och utseende, jag föredrar brallor som är minst två år gamla, helt i bomull och har en resår som är minst tre centimeter bred. Förutom att dessa specifikationer garanterar softness-deluxe, är sådana här wünderbyxen det ultimata när man vill drömma sig bort, eller som jag; helt och hållet kunna uppslukas av mitt arbete.

Det gör inget om man har lite fläckar från förra veckans sushi-raid, eller man har kvar spårämnen av chips, så länge de håller kvar sömmarna och kan definieras som tyg, och så länge man fortfarande kan stoppa in benen utan att de sticker ut lite varstans, är de godkända.

Just nu har jag tränat in ett flertal mysbrallor, och tricket är att slita dem med omsorg för att bibehålla kontinuiteten. Det finns inget värre än att behöva hoppa från softness till hardness, det kan bryta ned den starkaste av oss. Så planera dina mysbrallor noga, det kan vara det viktigaste du gör i ditt liv.