En bit in på höstkvisten, men även på den svenska sommaren, brukar man alltid bli beroende av té för att värma upp sin ständigt förfrusna lekamen. Bara för att det blir varmare på våren och sommaren är svettig som bara den, behöver man inte ställa den varma drycken åt sidan för att stjälpa i sig kallt öl, läskeblask eller det andra svarta guldet. Man kan, och man bör dricka té året om, inte minst för att stödja alla téblad som annars bara vittrar bort.

Förutom att välja rätt smak när man väljer té, bör man tänka på det här med temperaturen på vattnet. Olika tésorters smaker smakar bättre när de frigörs i vatten med en viss sorts temperatur. Man kan dividera hur mycket som helst när det gäller det här, men en generell regel lyder ungefär så här:

80° C= Allmänt té

90° C= Grönt té

100° C= Svart té

Om man är en “die-hard-alkotéhelist” kan man använda sig av “Newton’s Law of Cooling” för att uppnå perfekt temperatur på sin dryck. Det är ju så, att så snart man häller ur vattnet ur tékannan / vattenkokaren ned i koppen, kyls vattnet ned (ej märkbart till en början) – pga. av temperaturen i rummet / platsen där man befinner sig.

Newtons lag ser ut så här:

T(t) = Ta + (Th – Ta)e^-kt

T(t) = T = Temperatur vid tiden t

Ta = Omgivningens temperatur

Th = Temperatur vid början av kylningen

k = varierande konstant

t = tiden i minuter

Den som är duktig matematiker har säkert koll på “k-värdet” på sin vattenkokare och kan räkna ut hur länge han eller hon måste vänta på att vattnet ska nå antingen 80, 90 eller 100 grader. Med denna vetskap i minnet kan tékonnässören maximera sitt liv och lägga så lite tid som möjligt med att hänga i köket. Så snart kakorna ligger på fatet eller sandwhich noirs (nattmackor) förgyller kvällssmogen i det Svenssonistiska folkhemmet, är den förberedde redo att sätta igång med mys-pyset i favoritfåtöljen.

Jag föredrar lösté framför portionstéet för det finns verkligen en stor skillnad i smaken, men denna upptäcker man nog först efter att man druckit ett par hundra koppar. Rätt temperatur att dricka mitt té får jag genom att sätta kokaren på 90° C, hälla vattnet sakta i en kopp, och sedan hälla över det i en annan kopp, och sedan tillbaka igen. De extra luftbubblorna tillför inte något drastiskt, men det är ack en liten skillnad, precis som vinkännaren kan vittna om när han snurrar vinet i glaset tills han antingen blir yr eller medvetslös.

Det mesta av livets goda ligger i detaljerna.