Jag har nyligen läst Andreas Carlssons biografi, eller rättare sagt hans CV på drygt 276 sidor. Vad annars ska man kalla denna text som först och främst går ut på att sammanfatta allt det viktiga som Carlsson sysslat med i sitt relativt långa arbetsliv, samt rada upp alla kändisar han haft förmånen att skriva låtar för?

Från det inledande förordet, och det första succémantrat:

“Omfamna varje ny dag som en gåva. Varje dag ovan jord är en bra dag, fylld med möjligheter.”

– börjar Carlsson sitt livs historia med att återberätta barndomens glada dagar, och sedan raskt skifta ton till mörka moln då familjeidyllen förvandlades till kaos när hans far blev fängslad för bokföringsbrott och den återstående delen av familjen, en mor och syster, fick flytta långt från Stockholm till Småland för att undslippa människors frågor och hårda blickar.

Trots att födelseorten var just huvudstaden, upptäckte Carlsson i tidig ålder att den svenska mentaliteten, hur inspirerande den än kunde vara – inte passade hans stora planer. Dessa planer, som han beskriver det själv i boken, handlade till största del om att han ville livnära sig på musiken, bli någon och inte slita ut sig på någon fabrik. Ändå har han stor arbetsmoral och berättar hur han med stor glädje alltid ställde upp när arbetsgivarna ringde honom. Ofta var han pizzabagare hälften av somrarna och en sorts nyfiken dandy på besök hos släktingar i USA resten av tiden; där han tidigt fick smak för lyx och fantiserade om hur han ville att framtiden skulle bli.

Den som är intresserad av musik- och låtskrivarhistoria, hoppar kanske direkt till kapitlen som rör den berömda Cheiron-Studion som låg på Fridhemsplan i Stockholm en gång i tiden, och visst minns man själv hur musikklimatet såg ut i Sverige eller den övriga världen för drygt 15 år sedan. När Backstreet Boys, Britney Spears, 5ive och N’Sync plågade det svenska folkhemmet, var det just pojkarna i studiokällaren som var ansvariga för våra bultande öron.

Carlsson återberättar denna del av sitt liv med stor glädje, och man förstår att pojkarna spjärnade emot att bli vuxna med allt vad det innebar och ville ha kul för kuls skull. När de inte höll på med att skriva musik eller hitta på galna upptåg, vadade de genom horder av fans som ville få en skymt av deras berömda klientel som var på tillfälligt besök.

Livet lekte verkligen, och deras bankkonton blev allt större och större, och förståndet mindre av deras märkliga inköp att döma. Om och när de blev vuxna, skulle det betyda att de behövde ta livet på allvar och helt enkelt leva i nuet och inte ta allting för givet, vilket de alla gjorde på ett eller annat sätt.

Carlsson är inte blyg av sig när han beskriver de tidiga framgångarna. Han köper dyr bil nästan omedelbart och fixar en lyxig våning i Stockholm, när han sedan är ute och rör på sig i världen, känner han alltjämt att lilla Sverige inte har “det” som han söker efter, och en tanke att han kanske bör bosätta sig någon annanstans börjar gro i hans euforiska bröst.

De ofattbara framgångarna som Cheiron-Studion rönte världen över, verkade aldrig upphöra, men alla goda ting har någon gång ett slut, och när så skedde, skedde det på ett tragiskt sätt. När eldsjälen och studiogrundaren Denniz Pop (1963 – 1998), berättar för sina lagkamrater om magcancern som har drabbat honom, vet de att saker och ting kommer att förändras. När Pop slutligen dör, känner Carlsson (trots att de i ett par år försöker köra på som vanligt), att det är dags att “dra” vidare, långt från Sverige och beslutet att bosätta sig i USA känns nu helt rätt för honom, och det är där, i det stora landet i väst, som pojken blir en man och inser vilken tur han har haft i sitt liv.

I USA knyter han nya kontakter, träffar barndomsidoler, får spännande sammarbetspartners, blir kär i fel kvinnor, dejtar en känd svensk modell som blir gravid med hans son, vilket innebär att Sverige återigen får en dominerande plats i hans liv. Fler nya projekt kommer till ytan och han syns snart i TV i programmen: “Idol” och “Made In Sweden”. Mitt uppe i all stress och jäkt får han en idé till en musikal som också blir en bok med titeln: “Dandy”, som självfallet syftar på hans eget namn och hans karriär.

I efterordet av sin bok ställer Andreas Carlsson den självbejakande frågan: “Varför skriver man en biografi när man endast är 36 år?” Jag tror att de flesta som någon gång har funderat över sitt liv vet svaret på den frågan. Man skriver om sitt liv dels för att bekräfta sin egen existens och dels för att man känner att man har något att berätta, och det har sannerligen Carlsson.

_ _ _
Titel: Live to win – Låtarna som skrev mitt liv
ISBN: 9789113027401
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 276
Format: Pocket
Utgivningsår: (Sverige) 2010

IEGOCENTRISKT BETYG: