“Han kom, han såg och han sprang in i väggar!” – så skulle jag vilja sammanfatta det näst senaste försöket att levandegöra James Bond i spelvärlden.

“James Bond 007 – Blood Stone”, kan mycket väl vara en av de träigaste spelen som någonsin portats till PC, för det är uppenbart att denna produkt är tänkt för flera olika plattformar. Spelkontrollerna är lika ryckiga som Keith Richards sluddriga tal (gitarristen i The Rolling Stones), och animationerna ibland så lika Monoliths gamla klassiker: “No One Lives Forever”, att jag stundom trodde det handlade om plagiat. I Monoliths fall skapade de ett spel som var fantastiskt för sin tid (år 2000), men idag kan man inte komma undan med att snegla på förlagor, man måste göra något eget. Det som är eget i Blood Stone är det korthuggna och det linjära, för om man är sugen på att smyga genom gatorna i Bangkok och leka agent som förföljer en misstänkt bov, eller bryta sig in i fabrikslokaler för att fotografera hemliga skisser; då får man hoppa över det här spelet och göra något kreativt med mammas mjöl i köket. Action är det som gäller, och för att åstadkomma en känsla av fart och flärd har man helt enkelt byggt upp kulisser som är lika svajiga som Sveriges ekonomi.

Innan jag springer händelserna i förväg måste vi ta en titt på storyn. Vad handlar Blood Stone om? Enligt Bizarre Creations, studion som tidigare var känd (numera nedlagd) för sina racingspel: “Project Gotham Racing”, “Blur” m.fl, handlar spelet om: 1 styck agent, 1 styck vacker kvinna och ungefär 600 korkade livvakter som gör smutsiga ärenden åt ryska och kinesiska affärsmän som vill förinta världen på ett eller annat sätt.

Att den välrenommerade manusförfattaren och Bond-fetishisten Bruce Feirstein (han skrev filmmanusen till “GoldenEye”, “Tomorrow Never Dies” och “The World Is Not Enough”) – står för storyn är inte enbart av godo då det uppenbarligen är stor skillnad att skriva för film och för spel. Jag skulle vilja be honom att stå över nästa gång en spelproducent viftar en check, för han klarar inte riktigt av det här.

I god Feirstein manér har 007, James Bond, reducerats till en figur med brun kofta som har rätt att döda. Agenten som vi alla älskar att hata på något vis, kan fälla motståndare på två olika sätt; antingen med vapen eller med händerna. Det senare är en riktigt sorglig historia. Om man har spelat det mästerliga: “The Bourne Conspiracy” av High Moon Studios, saknar man i Bond-spelet möjligheten att gå i match med bovarna på ett riktigt handgripligt sätt. Varje gång det blir närkamp i Blood Stone trycker man på “F”-knappen på tangenbordet och aktiverar en animerad sekvens där Bond fäller en bov med att först krossa matstrupen på denne och sedan köra en variation på Skånsk karate som slutligen lägger fulingen platt mot marken. Det är allt. Mer spännande än så blir det inte. Bizarre Creations kallar dessa animationer “filmiska” jag kallar dem tarvliga och höjer ännu en gång High Moon Studios Bourne-spel till skyarna där varje slagsmål tog ett par minuter och det handlade om teknik om man skulle ta sig vidare.

När det gäller Bonds skjutvapen har han sin trogna Walter PPK instoppad i kalsongerna (bra namn på den där pickadollen förresten). Denna fantastiska skapelse ger honom möjlighet att använda sig av “focus mode”, dvs. en animerad sekvens som saktar ned tiden à la “F.E.A.R.” och du kan maximalt skjuta tre fulingar på raken. För att ens kunna utnyttja focus mode, måste du använda “F”-knappen under speltidens gång och slå någon på käften eller plocka ned dem bakifrån.

Det finns mycket gott i Blood Stone om man inte vill tänka för mycket, jag kan ju nämna det här med att de verkligen har ansträngt sig att spelaren inte ska kunna gå vilse någonstans. Mitt i smeten av alla de linjära banorna har man en smartphone som hjälpmedel, och denne fungerar exakt som Batmans “detective mode” i “Arkham Asylum”, “Arkham City” och “Arkham Origins”. Du slår på den och världen blir svart och vit. Runt omkring dig har du punkter som blinkar och visar hur långt ifrån ditt mål du är. Ibland är målet en dörr, ibland har du möjlighet att “skanna” föremål för att på så sätt få lite bakgrundshistoria till vad du sysslar med, men överlag är det inte spännande på något sätt alls, snarare en distraktion som lyfter bort uppmärksamheten från den tarvliga berättelsen.

Det som Blood Stone är riktigt bra på är båt- och biljakter, här syns det att vi har att göra med en studio som har jobbat med racingspel. I spelets första del hamnar man i en båtjakt, och längre fram i biljakter genom Sibirien, trånga små gator i Bangkok och slutligen ett race genom ett stressigt Monaco. Bilarna är få men roliga. I Bangkok får man stifta bekantskap med ett sådant där fordon med hydralisk stege som man använder sig av när man sätter upp postrar på byggnader. Den racingsekvensen påminde mig om Roger Moore när han hängde och klängde på stegen i brandbilen i filmen “A View To A Kill”.

Miljöerna i spelet är många men inte speciellt detaljerade som vi är vana vid. Den rätta Bond-känslan infinner sig först när Daniel Craig, förlåt Bond, har störtat i jungeln och sedan måste kämpa sig fram, upp till toppen av en stor turbinanläggning. Här märktes det att Bizarre Creations hade sneglat på de gamla filmerna “You Only Live Twice” och “Diamonds Are Forever”, vilket leder mig in på spelets titel.

Blood Stone – refererar till diamanter, men spelet handlar inte om diamanter på något sätt, snarare till det eftermäle som skulle kunna inträffa efter en världsomspännande katastrof där vissa skulle se rikedom som det ytterst fina i livet, medan andra helst av allt skulle vilja överleva. Verkar det förvirrande? Bra, då har du fått en känsla av hur Blood Stone är; med en speltid på drygt 5 timmar är det inte en upplevelse man vill återkomma till, men det är relativt kul så länge det varar.

Plus i kanten är att Daniel Craig, Judi Dench och Joss Stone har lånat ut sina röster.

IEGOCENTRISKT BETYG: