Medan dagen har övergått till kväll och snart blir natt, sitter jag här nyvaken som ett stearinljus och läser på min skärm både de ena och de andra teorierna om mörk materia i universum. Det som de flesta forskare är överens om är denna mörka materia (osynliga materia) – utgör tre fjärdedelar av universum och att den inte är synlig för våra instrument och knappast för våra ögon. Vi har länge, faktiskt under större delen av mänsklighetens historia – felaktigt konstaterat att det som vi inte kan se, inte existerar. Om man doppar näsan djupt nog i kosmologi, inser man ganska snart att det som vi inte kan se i allra högsta grad existerar. Det oförklarliga betyder inte länge automatiskt att något inte finns, snarare att vi bör titta lite närmare och gnugga geniknölarna ett par vändor till.

Bärande teorier och matematiskt finlir bevisar om och om igen att vi har förmågan att blottlägga det som vi upp till alldeles nyss inte hade en aning om. Det säger mycket om människans törst efter sanning. Skulle det vara så att vi misslyckas en gång, gör vi ett nytt försök, och sedan ett nytt igen.

Det beundrar jag; uthålligheten.

På senare tid har man börjat ta ”WIMP”-teorin på större allvar (svagt interagerande massiva partiklar), och den består i grunden av idén att mörk materia är en sorts elementpartiklar som passerar genom annan materia utan att lämna ett endaste spår. Då uppkommer frågan vad WIMP skulle ha för syfte? Om dessa slags partiklar passerade genom materia helt obemärkta torde de vara värdelösa, men det verkar inte vettigt. Det lilla vi vet om universum, om hela existensen egentligen, är att ingenting existerar av en slump. Till varje företeele finns en motpol och en reaktion. Det som skapar och förgör har alltid varit beroende av varandra, så varför inte detta?

Om vi tänker om tanken och ponderar problemet:

”Vilket syfte har materia som passerar genom annan materia utan att lämna spår?”

– torde vi kunna komma på en uppsjö av fantastiska idéer. Här är en.

Jag tror materia har känslor.

Även om saker inte registreras / inte syns, betyder det inte att de inte existerar. Jag tror materia beteer sig som ett hjärta som påverkas av inre och yttre faktorer. Föreställ er en stjärnas födelse eller död, vilken effekt den har på sin omgivning i det kosmiska nätet. Den uppblossande energin passerar inte obemärkt förbi. Gammastrålarna som skjuter ut i mörkret som spjut, påverkar något som påverkar något annat; kausaliteten spårbar till tidernas begynnelse, och kanske ännu längre tillbaka; innan tiden fanns.

Det finns ett problem med WIMP-teorin för dem som söker definitiva svar.

En mil under jord i South Dakota, USA, avslutade man för något år sedan, noggranna datakörningar och misslyckades under tre månaders tid att hitta spår efter mörk materia. Vad man än gjorde så hittade man inget spår. Detektorn som är speciellt framtagen att upptäcka WIMPs, hittade absolut ingenting, vilket leder oss tillbaka till ruta 1.

Skeptikern tar av sig glasögonen och masserar pannan, medan den hoppfulle forskaren river av det gamla bladet i blocket och börjar skriva på en ny sida. Utan att de vet om det har de kanske på var sitt sätt blivit påverkade av passerande materia i kroppen och själen. Den ena människan påverkades negativt (gav upp), den andre blev hoppfull och blev mer angelägen att hitta en lösning.