Trots att det fortfarande är vintertid, har många börjat planera årets semester. Det finns dock en rad olika ställen i världen du bör undvika om du vill jobba på en bra variant av din solbränna, den snabba och radioaktiva solbrännan som man kan få på vissa ställen är som du nog förstår inte att föredra.

Här listar jag ett par av de “resmål” du bör undvika och ber dig ha en Hazmat Suit i närheten om du ändå skulle få för dig att leka med ödet.

1. Nevada Öknen (USA)

Den som inte vill agera levande fackla bör undvika detta område i USA som är det mest bombade stället i världen när det gäller test av kärnvapen. Hela 928 atombombssprängningar har skett på en yta av 3500 km2. Den som känner sig nyfiken på att besöka Las Vegas bör tänka om, då denna öken blott ligger 107 km norrut. Den som har sett regissören Wes Cravens film: “The Hills Have Eyes”, vet att man gör klokt i att köra åt ett annat håll.

2. Semipalatinsk (Ryssland)

Det här är ryssarnas favoritplats att spränga saker i luften med kärnvapen. Sedan år 1949 har man genomfört 465 kärnvapensprängningar (många under jord), för att testa det ena och det andra. Platsen är idag så nedsölad med strålning att det är ett under varför hela Kazakstan inte glöder som en lödkolv dygnet runt. Platsen grundades under Josef Stalins mest formativa år med hjälp av slavarbetare som hade hamnat i “Gulag” (fångläger i olika delar av Sovjetunionen) av någon okänd anledning.

3. Novaya Zemlya (Ryssland)

Den här lilla isön (arkipelagen) ligger som en uppochnedvänd banan med ryggen mot polcirkeln och kan stoltsera med att ha bevittnat 224 kärnvapensprängningar mellan åren 1954 – 1990. Öns största bedrift är att den var skådeplats för domedagsbomben “Tsar” som Sovjetunionen sprängde den 30:e Oktober år 1961.

Vätebomben som detonerades ett par kilometer ovanför jordens yta, hade skapats för att kunna leverera en sprängverkan på drygt 100 megaton trotyl, men de militära forskarna var lite oroliga för vad detta kunde göra med ön, för att inte säga kontinentalplattan och atmosfären, så de minskade sprängverkan med ungefär 50%, och det var nog tur det. 50 megaton trotyl motsvarar alla bomber som sprängdes under 2:a världskriget x 10. Nuförtiden används ön för andra slags experiement, men befolkningen som bodde där fram till år 1954, har aldrig fått återvända.

4. Mururoa (Franska Polynesien)

När den franske upptäcktsresanden Charles de Brosses (1709 – 1777), först kläckte ur sig ordet: “Polynesien”, tänkte han på ett samlingsnamn över alla de fina öar som ligger och guppar i värmen i Stilla Havet, föga kunde han ana vad dessa vackra platser skulle användas till i framtiden. De största “bovarna” i de här paradisen (öarna) är fransmännen som har låtit mycket harm komma på det naturliga djurlivet.

Mellan år 1966 – 1996, sprängde Frankrike hela 41 atombomber i atmosfären kring de öar som de “äger”, samt lade till 147 extra underjordssprängningar på den listan som ett bevis på människans dumhet. Radioaktivt nedfall förstörde korallrev och skogar som är essentiella beståndsdelar i den fauna som lever i området. Dessa har aldrig återhämtat sig och skadan är med andra ord permanent. Greenpeace försökte, på den tiden det begav sig, vädja till de galna fransoserna, men orsakade bara massor av problem för sin egen organisation som de aldrig återhämtade sig från. Efter dödsfall och sabotage på båtar och utrustning, samt världsomspännande missnöjde, upphörde Frankrike med sina tester. Det verkar inte som om de uppnådde någonting med sin massförstörelse.

5. Lop Nur (Östturkestan)

Kineserna sprängde sin första atombomb i denna avlägsna del av världen i Oktober år 1964. De hann med 44 atombombsprängningar samt en vätebomb, innan de insåg att det var dumheter. Kanske förstod de att det var oerhört klantigt att smälla sitt eget kulturarv i luften, för området i regionen hade man långt innan sprängningarna börjat, hittat vidunderliga skatter och mumier från urgamla dynastier som kunde berätta viktiga saker om deras ursprung. Kineserna har sina vana troget, aldrig låtit någon utomstående få ta del av vad för slags tester det handlade om. Kanske hade de inget bättre att göra om dagarna?

Utan att gå in på för mycket detaljer och historia, samt politiska spörsmål, måste vi lägga till de här fyra till listan:

– Bikiniatollen (Majuro)

– Pokhran (Indien)

– Maralinga (Australien)

– Koh Kambaran (Pakistan)

Tyvärr, måste man säga, är inte listan komplett, det finns många andra ställen med tvivelaktig historia; men en grundregel att ha i bakhuvudet när man har semester är att fly för livet om det skulle vara så att det “bränner” för mycket i huden. Spring, och se dig inte om! Att semestra i Europa eller Sverige, verkar helt plötsligt inte så tråkigt, eller hur?