När jag vaknade imorse kände jag att jag ville skriva världens bästa blogginlägg. Det var först efter frukost som jag förstod det skulle bli en omöjlig uppgift (min migrän hade lite med det att göra också). Det som jag tycker är viktigt att skriva om, tycker säkert någon annan är oviktigt, och vem av oss ska jag egentligen behaga?

Något som vi västerlänningar ofta gjorde i stunder av svårmod förr i tiden, var att vända oss till de kinesiska tänkarna för råd. Idag känns det som om vindarna har vänt och man väntar på uttalanden från allehanda internetkändisar eller kloka bloggare istället (?). Nåväl. I sådana stunder – när man inte riktigt vet vad man ska tycka eller tänka, finns det ofta vackra tankekonstruktioner att förlita sig på, som de här raderna av filosofen och tänkaren Li Er som skrev:

”De upplysta besitter förståelse,
så fundemental den inte kan bli förstådd.
Eftersom de inte kan bli förstådda,
kan de (deras känslor) endast beskrivas
av sitt uppträdande …”

Visst är det vackert, säg. Man förstår bara det man vill förstå och kan läsa in alla möjliga saker om livet man själv tycker är viktigt, och det är nog själva poängen med filosofi. Man tar den och gör den till sin egen.

Med det skrivet, tycker jag du som läser detta – kan formulera ett alldeles eget blogginlägg; antingen i huvudet eller på ett papper och se om du kan klura ut vad som ”konflunderar” (eget påhittat ord) mänskligheten allra mest, och samtidigt se om du kan erbjuda ett par tröstande ord i en ständigt accelererande värld. Ni som läser behöver inte mig för en sådan prekär uppgift, och jag vore sannerligen doppad i min egen hybris om jag trodde jag var en sådan där person som sade kloka saker varje gång jag öppnade munnen eller doppade min digitala penna i pixlar.

Om jag hade fått välja, vilket jag inte får göra; hade jag nog velat skriva ett par ord om miljön, sedan om kärleken, och efter det ett par ord om kreativitet och slutligen om lycka.

Vad lycka är kan jag inte berätta för någon annan, men jag är säker på att du vet vad jag syftar på. Kanske tänker du på den där alldeles speciella personen, eller så har din lycka något att göra med saker du tycker om att göra; det kan vara vad som helst, cykla, diska, eller varför inte lusläsa en bok av någon författare man beundrar på ett sådant sätt som bara vuxna kan.

Ni ser. Det blir inget vettigt av det här inlägget. Det finns för mycket att ta med i beräkningen för att något ska bli ”världens bästa”.

Astrid Lindgren hade inte mina bekymmer när hon skrev om en viss Karlsson, men det var en annan tid, en annan värld som hon levde. Det var inte så länge sedan egentligen, men världen förändras så snabbt framför våra trötta ögon.

Jag kan bara göra mitt bästa, och det vet jag att även att ni kan; och vi får väl avrunda dessa rader med just den tanken.