Orden i rubriken är Dalai Lamas och är på något sätt en sanning som går att applicera på varje människas liv här på jorden. Ingen föds och växer upp utan hjälp av någon annan, och ingen är utan fienden. Det finns alltid någon som dyker upp under resans gång som av någon anledning aldrig kommer gilla den man är eller vad man står för.

Allra tydligast är denna slags ventilerig under skoltiden då alla runt omkring en växer så det knakar. Det gör man själv också, och försöker både medvetet- och omedvetet tänja på de gränser som utgör den världen man lever i. Det är sannerligen ingen lätt affär att växa upp och hitta sig själv. Vissa gör det tidigt i livet, andra gör det sent, eller aldrig.

Det kan vara en mycket smärtsam upplevelse att rota omkring i själen, faktiskt även skrämmande, så pass skrämmande att vissa människor lyfter bort den från sitt liv genom att skada- och göra livet surt för andra. Jag tror det finns en alldeles uppenbar anledning till varför mobbing är så utbrett i världen eller varför man har fiender. Genom att fokusera på någon annan behöver man (mobbaren / fienden) – inte ta itu med det som är jobbigt hos den själv. Dessutom är det mycket tacksamt att vara arg eller hata någon. Man får ju en sorts omedelbar tillfredställelse när någon mår sämre än en själv.

När jag skriver dessa rader känner jag en stor tillfredställelse att jag för något år sedan raderade personer och energitjuvar från mitt liv som inte tillförde någonting gott. Det tog väldigt lång tid att komma till det beslutet, men jag kommer aldrig ångra det.

Säg mig den människa som inte skulle få ont i fötterna med skorna fulla av spik?

Livet och alla kulturer som någon gång har existerat eller existerar nu, har många fina och goda råd att ge, men de insikter som verkligen betyder något är de man själv kommit fram till. För exempel vet både du och jag att vi inte är ensamma i världen, men hur mycket människor vi än omger oss med kommer vi alla dö själva. Även om vi har någon i rummet bredvid oss är det bara ett hjärta som kommer sluta slå. Av den anledningen är det viktigt att stärka detta enda hjärta vi har och gör det bästa av tillvaron. Enligt mina beräkningar för inte hat eller missämja något gott med sig, förutom just insikter, eller indikationer hur man vill leva, eller vem man vill umgås med i sitt liv.

Mina fiender har lärt mig var min styrka ligger. Det vill jag tacka dem för, men från och med nu har vi inget mer att säga varandra.