För något år sedan, kunde vi följa en stadig ström av rapporteringar om det faktum att vi har hästkött i vår mat. Det slog ned som en bomb och skandalen var ett faktum som den alltid brukar vara när det gäller det svenska folket och deras mat. Detta ”uppvaknande” var intressant ur många vinklar. Dels så hade massproducentmat-industrins svarta buk ännu en gång vittrats i media, och dels hade människor i vårt samhälle visat hur utbrett hyckleriet var när det kommer till moral och etik när det gäller vad vi stoppar i oss.

Jag tycker man hycklar (är skenhelig och osann mot sig själv och mot djuren), om man säger sig vara djurvän, men ändå stoppar i sig massproducerad mat. Man vet att djuren har farit illa innan de blev mat på bordet (förmodligen mer en regel än ett undantag), men ändå väljer man, eller känner man – ingen som helst sympati för dessa djur. ”Äta måste man …”, resonerar den hungriga människan; ”…  man kan väl vara moralisk och tycka djurhanteringen är grym när andra tittar på på för att verka human, men inom hemmets slutna väggar kan man göra lite hur som helst.”

Jag säger ofta att jag är djurvän, men äter för exempel ändå nötkött. Det har aldrig följt med några vittnesuppgifter, eller uttalande från kossans släktingar, att han, hon eller hen jag nyss käkade upp, hade haft ett bra liv upp till den punkt då någon bestämde sig för att djuret inte hade rätt att leva mer. Någon, eller några, kanske hela mänskligheten, bestämde sig en gång i tiden att kossan är mat. Punkt slut. Ingenting att diskutera. Vad det gäller andra fyrfotade varelser gäller andra regler.

Ta det här med hästen. En häst rider man, den äter man inte. Varför? Tja, det är bara så. Människan har en helt annan relation till hästen än till kossan. Korna går ute på ängarna och tar det lugnt, men hästen har många som hobby eller som substitut för mänsklig kontakt. En häst kan således vara en människas vän, medan en kossa bara är mat. Hästen kan dra in pengar på travsport, eller annan ridsport, den kan även vara en stor investering för kapitalister som inte ser några problem att handla med levande varelser. Hästar är fina och vackra, de är graciösa, de representerar frihet (livet i det fria) – och något som vi inte har; kraften att segla i vinden med musklernas kraft. En kossa? Vad representerar den; inte mycket tydligen. Den står på en äng och tuggar gräs och släpper ut metangas, därför ger vi den inte ett stort värde. Vi kan ju inte göra något kul med den.

Den som äter häst, eller något annat djur för den delen som människan har en djupare relation till, är avskyvärd enligt vissa moraliska principer. Man är icke djurvän om man äter häst, hund, katt eller råtta om man lever i Sverige, men det är alltså helt i sin ordning att äta övergödda grisar, kor och tjurar. Ingen tycker synd om dem, eller jo, nu ska jag inte var sådan.

Folk tycker synd om dem … ibland, men framåt högtiderna har man ju viktigare saker att tänka på.