När räkningarna börjar hopa sig i slutet av varje månad, och plånboken man bär ständigt tycks lätta, kryper onekligen tvivlet fram bakom de långa skuggor vi stundom tycks befinna oss i och får hjärtat att flämta efter mening och mod.

Är det allt vad livet går ut på?, frågar man sig själv och känner hur en plötsligt trötthet övertar precis alla sinnen. Man jobbar och jobbar, sen då?

Kanske sjunker någon ihop där de står och känner hur livets bördor får allt hopp att rämna.

Varje dag, samma visa, varje dag, varje dag …

Man går kanske och lägger sig ensam i sin säng med endast kudden till sällskap, begrundande livets märkliga vägar. Om det fattas kärlek i livet, fattas en stor del av livet, det vet man, som om inte detta vore nog, bankar samhället in detta i våra huvuden varje dag. Personlig saknad, blir helt plötsligt en allmän angelägenhet och tusentals tips i media berättar vad- och hur vi ska göra för att bli lika lyckliga som alla andra. Sedan vill inte vännerna vara sämre och kommer, fint nog, med sina råd. Om situationen är tvärtom; om man inte är ensam, eller aldrig är ensam, då har man andra problem. Det är som om man aldrig riktigt kan få det liv man vill leva. Jag tror inte alla är lyckliga, hela tiden. Det är en illusion man bör sluta jaga.

Det har blivit en naturlig del av människan – verkar det som, att stundvis befinna sig i mörker. Det viktiga är att man ser till att man inte dröjer kvar där för länge. En stund av svaghet har man råd med, sedan måste man upp och åter fokusera blicken framåt.

Kanske undrar man stilla mellan tårarna varför man inte fick det där jobbet man ville ha. Kanske undrar man vad det var för mening med att träffa drömtjejen bara för att upptäcka att ett krossat hjärta är svårare att leva med en än påträngande ensamhet.

Det finns ingen mening med att söka efter meningen. Det är bättre att bara acceptera att det var så det blev, eller inte blev, och sedan resa sig igen.

Jag brukar ofta hitta tröst i musiken om jag har riktigt dåliga dagar. Ju mer aggressiv musik, desto mer sorg och ilska absorberar denna i å mina vägnar. Hur överanvända vissa floskler är, finns det en som alltid stämmer in med verkligheten.

Efter regn, kommer sol, kommer regn, kommer sol …