I Amaranthaceae-familjen finns det en utböling vi är vana att kalla för sockerbeta. Jag kallar den för Sauron, för den följer mig genom vardagen och pockar på min uppmärksamhet precis som: ”One ring to rule them all!” – inte sockerbetan i sig själv, men slaggprodukten som idag håller på och gör oss allt tjockare. Någon har sagt, det svåraste i livet är att sluta med ett beroende, och det ligger något fundamentalt deppigt i det, för det är ju sant. Det som är dåligt för oss, är ofta det som vi är beroende av.

Jag skulle kunna skriva ned en lång lista med onyttigheter jag gärna skulle vilja vara sambo med, men jag har insett att det är så mycket bättre att välja livet framför den här osunda förtäringen av allehanda halvfabrikat. Med det sagt kan jag ostolt avslöja att jag inte har gått ned ett enda kilo de senaste månaderna. Jag har fastnat i något slags socker-limbo, vilket inte är bra. Målet är att hamna under 100 kg-strecket ännu en gång, men det är lång väg att gå.

Du undrar säkert hur det står till med midjemåttet och blodtrycket?

Jojo, blodtrycket är precis som det ska vara; men kroppen mår nog bra just nu av tidigare bedrifter. Vad jag egentligen gjorde för att gå ned i vikt en gång i tiden var att lägga mig i rätt tid, motionera lite mer och äta ”rätt”. Det där med maten är självfallet ett kapitel i sig själv, men eliminerar man bara all snabbmat från kosten är man inne på rätt spår. Ut med snasket också, men lite då och då är inte farligt.

Annat som jag har märkt är bra för vikten och hälsan, är att sova ordentligt och ha bra rutiner. Att sitta uppe hela nätterna genom och spela spel eller se på film är inte bra för kroppen. Den stänger ned på något sätt och blir sedan en del av ditt problem eftersom den är bekväm av sig. Rör man på sig mindre, behöver man mindre energi, men den slags näring man stoppar i sig, är ju nästan alltid av den dåliga sorten.

När jag tänker tillbaka på forna dagar minns jag sena nätter och okynnesätande. Jag minns drivor av chokladpapper och giffelskalkar. Jag ryser och är glad jag hoppade av tåget.

Vad sockerbetan anbelangar kommer man aldrig kunna leva helt utan den, men man borde nog jobba på relationen och få den i balans.