Det finns en inneboende och växande konflikt mellan vetenskap och religion som länge har stört mänsklighetens utveckling om ni frågar mig. De verkar vara varandras motsatser; antiteser som existerar på samma plats – i människans moraliska och psuedoanalytiska sinne, samt i hennes föreställningar om vad livet egentligen handlar om.

Vissa tror- och hoppas på en konvergens, att vetenskap ska sammanföras med religion (eller tvärtom) eftersom båda inriktningar och dess svar är behäftade med osäkerhet. Jag tror inte detta funkar, eller vore bra.

Vi kan för exempel bevisa att en atom existerar, men vi kan inte riktigt bevisa, eller förklara varför den existerar. Vi har hypoteser, och vi har troliga scenarion, men vi vet inte. Vetenskapen är här oftast väldigt tydlig med att erkänna sina brister, medan religonen / religioner bara slätar över alla frågetecken med att säga:

”Det ska vara så …”

– sedan är problemet löst (?)

Konflikten här handlar både om upptäckt och skapelse. Fakta kan bevisas genom vetenskaplig forskning, men normer (som ofta dikteras av religioner via beslutsliknande processer), skapas av mänskligt tänkande; eller ofta, i bristen av logisk implementation. Man kan vara mycket kritisk kring det här, men samtidigt måste man erkänna att det var just sådana processer som såg till att våra civilisationer kunde blomstra, och via långa vägar, påverka hur vi lever idag.

Det som driver vetenskapen framåt är vägen mot bevismodellen, medan religionen / religioner utgår från att den heliga skrift / skrifter är ofelaktiga, och kan således inte förändras eller förädlas. Vi vet att varje mänsklig uppfinning har mycket att vinna på att uppgraderas, men uråldriga skrifter och tankesätt får inte göra detta eftersom man tror det grundläggande ska urholkas.

Jag tror, eller inser att auktoritetstroendet på vissa dogmer är farliga var man än befinner sig på skalan mellan ateist och troende, och tycker man själv bör hitta en livsuppfattning och en modell av jordelivet som man kan tro fullt och fast på. Jag själv utgår från humanismen och behandlar alla som jag själv vill bli behandlad. Jag behöver inga andra rättesnören. Mina regler / budord är enkla; sprid glädje, nyfikenhet och kunskap. Älska livet och vårda det ömt …

De svar jag har sökt efter, har med andra ord, alltid funnits inom mig själv. Jag tycker verkligen om den tanken.