Sir Richard Attenborough, TV-legendaren som i varje fall fick mig att sitta fastkletad vid TV:n när jag var ung, anser att människan har slutat utvecklas. Hans dokumentärer om vilda djur är mycket uppskattade och respekterade över hela världen, men hans syn på den moderna människan och hennes förmodade utveckling är full av kritik som inte faller alla i smaken.

Jag förstår vad han menar till viss del och tycker han har en poäng i sin kritik, främst den som handlar om att det naturliga urvalet har avstannat. Idag mixtrar vi och leker med våra celler och gener som om det vore det mest naturliga i universum, men det har sitt pris, vilket världen ofta påtalar för oss. Många människor lever i armod och svält, har inte tillgång till vare sig vatten eller föda; har inga framtidsutsikter eller ekonomi för att få livet att gå ihop. Det verkar ofta helt hopplöst trots att man försöker hitta långvariga lösningar.

Underförstått försöker Attenborough berätta för oss att vi behöver en frisk planet för en frisk mänsklighet, men vi är inte där ännu, och kommer förmodligen aldrig bli det heller.

För något år sedan gav han en intervju för “Radio Times” och sa:

”We are a plague on the Earth. It’s coming home to roost over the next 50 years or so. It’s not just climate change; it’s sheer space, places to grow food for this enormous horde. Either we limit our population growth or the natural world will do it for us, and the natural world is doing it for us right now …”

Det var ganska modigt av honom att kalla människan för en “pest på jorden”, för han har sett misären på nära håll under större delen av sitt liv. Frågan är nu om det är för sent förr oss, eller om det finns möjlighet att vända på utvecklingen?

Tidningen Metro skrev  i en artikel att 1/3 av all världens mat kastas eller går till spillo på något sätt. Det är ett gigantiskt slöseri av föda, för att inte säga onödig belastning på naturen. Är det ett tecken på att vi har slutat utvecklats, att vi inte tar tillvara på all mat (?)

Jag tror inte vi har slutat utvecklats, men vi är nog lika blinda inför de stundande farorna som när ett rådjur står stilla i bilstrålkastarens sken.