Människor, olika kulturer och språk är något av det intressantaste som finns. Vi går alla omkring med våra egna erfarenhet och har uppfattningar om den värld som vi lever i. Vi ser saker på olika sätt, och vi tar in information på olika sätt.

När det kommer till språken, är dessa i regel lingvistiska munövningar som utvecklats till informationsbärare efter generationers hårda utprövningar. En kväll kom jag därför helt osökt in på en fras man antingen hör eller läser lite då och då:

“A pair of pants …”

Vaddå “pair” kan man undra då det handlar om en byxa, inte två? I det svenska språket har vi samma fadäs:

“Ett par byxor …” – men man refererar ändå till “ett” par, singular, inte “flera”, plural. Det är här som det blir lite knepigt.

“Ett par byxor …”

– är inte samma som:

“Ett par byxor …”

– hänger ni med? Kolla noga på era egna läppar när ni säger meningen i spegeln.

Enligt internetoraklet Cecil Adams ligger det till på det här viset:

“Let’s note there is a class of objects that are thought to consist of two independent but connected parts, usually identical or at least similar to each other. In addition to pants and trousers, there are eyeglasses, scissors, tweezers, shears, pliers, and so on.

The terms for these objects are always plural in form, and they are usually referred to as ‘a pair of …’ This usage goes back to at least 1297 AD, when we have the expression ‘a peire of hosen.’

The implication is that the two parts are separable in some sense, and in fact a pair of hose can often mean two separate pieces. In contrast to trousers, a shirt is thought of mainly as a covering for the torso, and may or may not have sleeves. Hence no pair.

On the other hand, we do speak of a pair of panties, even though panties aren’t really a pair of anything, having (usually) no legs. But clearly this is merely an extension of the expression, ‘pair of pants’.

A related usage, supposedly common in the theater business for many years, is ‘a pair [flight] of stairs’. Occasionally theatrical types will say of a pair that it is ‘nice’, and one assumes the rest of the superstructure ain’t bad either. But that’s a discussion for another day …”

En enkel och bra förklaring. Ett par byxor har plats för två ben och är därför ett par, dessutom kan byxans olika delar röra sig fritt runt om varandras fysiska kroppar.

Som Adams poängterar finns det klädplagg som hamnar precis på gränslinjen; “ett par” trosor? Hur ska man tänka då? Två blygdläppar som rör sig obehindrade av varandra? Den feminina helikoptern? Ett par kalsonger? Två kulor som …

Nej, vi låter den här diskussionen vara tror jag; men låt språket vara levande och okonsekvent, det mår vi bra av.