Ute i det kända universum är många saker ibland inte helt och hållet vad vi tror att de är. Felaktiga uppfattningar är ofta baserad på rådande vetenskap, och ny teknik kan antingen förstärka “det vi tror oss veta”, eller stjälpa en paradigm. Man skulle kunna säga att det sistnämnda ordet är en av anledningarna till varför Pluto raderades från historieböckerna och arkiven som en planet och anses idag vara en måne (dvärgplanet av is). Låter det märkligt, betänk då att astronomerna har hittat en uppsjö liknande “månar” och vet att det existerar 1000-tals dvärgplaneter i närheten av vårt solsystem. Om varje objekt skulle vara en planet skulle bilden av universum behöva förändras drastiskt, och det går inte i det här läget. Denna förändring behöver ske sakta i enlighet med våra upptäckter.

En stor majoritet av forskare röstade vid ett stort möte på “IAU” (International Astronomical Union) i Paris år 2006, att den nya definitionen av en planet var:

“Ett objekt som rör sig kring solen, som har blivit rundformat av sin egen gravitation och dominerar rymden i sin omedelbara närhet.”

Anledningen till varför Pluto har fått stiga ned från pulpeten och inte längre benämns som en planet, är för att den allena inte dominerar rymden i sin omedelbara närhet. Den får hjälp i arbetet av sin egen måne “Charon” och de två mindre satelliterna: “Nix” och “Hydra”, som följer de två månarnas (dvärgplaneternas) gravitation. Exakt hur allting ligger till, vet man inte än, man gissar och teoretiserar för att lösa mysterierna.

Ett nytt mysterium som har sett dagens ljus, rör påståendet att det kanske ändå finns nio riktiga planeter i vårt solsystem. I flera hundra år har man ansett, och vetat, att Jupiter är vår största planet, men det kanske finns en annan, större planet ute i rymden som vi ännu inte har upptäckt. De kallar denna planet “Tyche” i det här skedet.

De första indikationerna på att en ny planet kan finnas där ute, fick astrofysikerna John J. Matese och Daniel Whitmire vid universitet i Louisiana, Lafayette när de undersökte rådata från en rad olika observatorium. De estimerar att det kommer att ta ett par år att processera all information och plocka ut guldkornen som kan avslöja exakt var denna okända planet finns.

Jag skrev ett långt mail till John J. Matese för något år sedan som är Emeritus Professor of Physics, och fick ett långt mail tillbaka med svar på en del av mina frågor. Han skrev bl.a:

“Hi! In all likelihood, if the object we describe exists it will be somewhat like Jupiter, but won’t look like Jupiter since it will be too far to reflect much sunlight. It will emit radiation peaked in the infrared, ~ 10 times longer wavelength than visible light, that would have to be represented in false color …”

Med andra ord menar Matese att man (vetenskapen) inte ska förvänta sig att planeten, om den existerar, kommer att uppträda eller synas på samma sätt som man är van att betrakta planeterna.

Han skrev vidare:

“The evidence for such an object is an unusual pattern of the orbits of observed comets (in particular, their major axis orientations) – coming from the outer Oort cloud. These comets typically have their orbits changed (made to come close to the Sun) by the gravity of distant matter in our galaxy. But this mechanism creates its own distinctive pattern of orbits. In a 1999 paper we asserted that there was an ”unusual” aspect to the observed pattern, affecting ~ 20% of the comets, that was consistent with a Jupiter mass solar companion orbiting in the comet cloud.“

Matese och kollegans hypotes bygger alltså på beräkningar och observationer hur kometer beteer sig i närhet av planeter med stor gravitationskraft. Runt den okända planeten existerar det alltså nu en anomali som man inte kan förklara förrän man har tittat mycket ingående på alla data.

Vad det gäller avståndet till den nya, förmodade planeten skrev Matese:

”If it exists, the object would be slightly more massive than Jupiter, but would be ~ 3000 times further out than Jupiter. It would not have formed in our planetary disk, but most likely would have been captured in the complex environment where our Sun was born. As such, the IAU might choose not to use the term ”planet” for such an object.“

Jag tycker det är en fascinerande tanke med att vi kanske har en ny planet i vårt solsystem, men det är inte troligt att vi kan skicka ut en sond för att undersöka vad den består av, inte under vår livstid i varje fall.

Universum kommer för alltid vara den största gåtan för mänskligheten, men i mitt sinne är det ganska uppenbart att vi är stjärnornas barn, och det är där vi hör hemma.

_ _ _
Bannerbild: ©2018 wordlesstech.com