I Frankrike är det sedan den 11:e April år 2011 förbjudet att bära ”burka” eller ”niqab” i det offentliga rummet. Den som ertappas gömma sitt ansikte eller sin kropp kan kommas att bli förd till polisen och betala böter på drygt 1400:- kronor. Man har ytterligare piffat upp den här lagen med en klausul som säger att den som tvingar en annan människa att bära heltäckande klädsel kan dömas till 1 års fängelse och bli tvingad att betala ca. 270 000:- kronor i böter.

Vad vi tycker om detta i Sverige är det sedvanliga, att det är förtryck att kvinnan måste gömma sitt hår och sin kropp för hungriga, manliga ögon. Lagen i Frankrike har i varje fall berört ett litet antal kvinnor, man estimerar att det enbart är 2000 kvinnor av 6 miljoner muslimer som varje dag bär heltäckande klädsel. För f.d. presidenten Nicolas Sarkozy var det inte antalet som var viktigt, utan själva företeelsen och han ansåg att den var ett grovt övergrepp på frankrikes principer och uppfattningar om frihet; därför fick lagen grönt ljus. Vad ex-presidenten François Hollande tyckte om saken vet vi. Han sade redan innan han blev vald att han skulle låta lagen bestå om han blev president, och så har skett. Med detta ställningstagande tror man kanske att Hollande (som är socialist), samt ”Nouvelle Droite” (den nya högern) har åsikter som helt går emot muslimer (kvinnor och deras plats i samhället), men så är inte fallet. Enligt undersökningar röstade 93% av Frankrikes muslimer på Hollande (Källa: Spero News), och då borde väl allt vara frid och fröjd?

Inget är svart och vitt i den här frågan, speciellt då Frankrike är okänt för sin främlingsfientlighet, och man anar att det finns ett annat politiskt rävspel i bakgrunden som inte enbart ser till kvinnans frigörelse. Självfallet har den muslimska kulturen opponera sig, för det existerar en ovilja hos dem att anpassa sig eller ändra på traditioner, precis som hos andra kulturer, däribland oss. Ta bort Kalle Anka på julafton och det blir förmodligen inbördeskrig.

Andalusien i slutet på 1400-talet.Hur vi någonsin ska hitta balans mellan olika kulturer och värderingar är en gåta för mig. Historiskt sett har det bara funkat vid ett fåtal tillfällen. Senaste gången kristna och muslimer levde sida vid sida i harmoni var i Spanien kring 1300 – 1400-talet då Granada var muslimskt. Under några få korta århundraden verkade det som om dessa två gamla ärkefienden hade lärt sig av fenicier, karthager, greker och romare; att man kunde leva sida vid sida och ha värdefulla utbyten av varandra.

Trots att ”Reconquistan” (återerövringen av Spanien) på 1200-talet försökte ersätta Muhammed med Jesus, fanns det många som var uppgivna att åter kastas in i meningslösa konflikter. När Aragonien och Kastilien enades år 1492 var man tillbaka på medeltiden igen, och även äventyraren Cristoforo Colombo (1451 – 1506), guppade omkring på världshaven för att sprida guds ord och erövra allt han kunde för Spaniens skull. Det enda han kunde erbjuda den okända världen var en dödsgud, eld och förintelse.

Ett par århundraden senare är det ”business som usual”. Solidaritet har fått ge vika för egocentricitet och alla länder försöker hävda sig över varandra. Ibland känns det som om vi var mer civiliserade när vi var underutvecklade, nu är det så mycket som är fel, alldeles för mycket.