Det här med att skriva texter och publicera dem på internet är något som vissa ibland har svårt att förstå sig på, frågor som: ”Varför skriver du utelämnande texter och personliga saker, är det inte läskigt?” – dyker ofta upp och då tänker jag på vad författaren Chuck Palahniuk (Fight Club) – en gång skrev:

“Your handwriting, the way you walk, which china pattern you choose; it’s all giving you away. Everything you do shows your hand. Everything is a self portrait. Everything is a diary.”

Kort översatt menade han att allting vi gör i livet lämnar avtryck och spår, och detta; vårt liv; vår resa från punkt A till B, till C osv. är som en öppen dagbok. Han har en poäng, för det innebär att vi alla egentligen är ganska genomskinliga. Våra handlingar och beslut avslöjar våra riktiga känslor, förmodligen också de känslor vi försöker att gömma på ett eller annat sätt. Genom våra interaktioner med andra (så väl förhållande till döda objekt), avslöjar vi både medvetet och omedvetet vårt inre sinnestillstånd. Det är läskigt, på riktigt, för tänk om vi satte i system att analysera omvärlden med ett sådant kritiskt öga, vad skulle vi inte upptäcka eller komma till insikt om då?

Man kan fråga sig; killen som spyr galla över allt och alla på internet, hur mår han egentligen? Är ensamheten så påtaglig att han gör vad som helst för att få en reaktion? Den unga tjejen som klär av sig inför främlingar på sin webbkamera, söker hon bekräftelse eller är det ett rop på hjälp? Människorna som mobbar sina skolkamrater eller jobbkamrater; försöker de inte egentligen dölja sin egen rädsla bakom en vägg av hat? Föräldern som förskjuter sitt barn för att “hen” berättar om sin homosexualitet; är den inte egoistisk som enkom blir rädd för vad grannarna ska tycka, och bryr sig inte om sin avkommas inneboende lycka? Våra handlingar avslöjar vårt riktiga sinnestillstånd.

När jag bläddrar i minnets arkiv minns jag människor som har gjort långt mer märkliga saker, och just då – inför händelsen, förstod jag inte att deras handlingar var reaktioner på något som utspelade sig inombords. Kanske når jag full cirkel när jag frågar mig själv varför jag skriver så mycket. Jag vet svaret på den frågan; för det gör mig lycklig.