Det är kul med pålägg … ibland. Ta det här med ost för exempel; det finns så många ostar att välja på att man skulle kunna bli gråhårig om man satte sig ned och försökte ta reda på hur många sorter det finns att botanisera bland. Jag tror att jag själv är för bekväm av mig, nej, jag vet att jag är det, för när jag väl hittar en god sort, ja, då är jag nöjd. Trots denna skånska lättja, har jag ändå hunnit smaka en hel del och ställer favoriten hushållsost på första plats. Nej då, jag skojar bara. Jag har ingen given favorit, det är för svårt att välja. Jag har i vilket fall som helst testat mögelost och getost som en rejäl konnässör och kan gå i godo för att de smakar som deras namn antyder. Vissa har varit riktigt goda, andra märkliga och nästintill djävulska. De värsta sorterna har framkallat oanade associationer som jag nästan inte vill gå in på.

Den före detta franske presidenten Nicolas Sarkozy lär en gång ha fått frågan:

”Comment voulez-vous gouverner un pays où il existe 246 variétés de fromage?”

– vilket betyder: ”Hur styr man ett land där det finns 246 sorters ostar?”

På den frågan skulle jag ha svarat; ”Man slår sig för bröstet och utbrister ett alfavrål …”, men Sarkozy är inte den sortens människa; kanske skulle han istället ha sagt:

”Testa Banon, Bleu de Bresse, Boursin, Broccio Passu, Cabecou, Brillat-Savarin, Cancoillotte, Carré de l`Est, Chaumes, Coeur de Neufchatel, Coulommiers, Gaperon, Mimolette, Olivet Cendré, Port Salut, Raclette, Rigotte de Condrieu, Roue de Brie, Saint-André, Saint-Félicien, Tome des Bauges, Tomme du Revard du okunnige bard och säg mig om jag inte lever i världens smakrikaste land!”

Jag har besökt de franska vidderna ett par gånger, men har mest förlustat mig i skräpmat eftersom jag inte haft lust att kasta 500:- på brända sniglar eller vad det nu kan vara som hamnat på tallriken. Ostar är en annan historia, och dessa finns ofta att tillgå i små portioner och man skulle inte dö om man råkade tugga på en slemost. Vissa ser ostar som pretto, och det ligger säkert något i det, för det är inte ofta man ser fattigfolk framför ett vin och ostbord, inte i Sverige i varje fall. Ost och ketchup är också gott, men det är en annan historia.