Om ni fick möjligheten att fråga chans på en fiktiv, engelsk, kvinnlig spelkaraktär, skulle ni då fråga chans på Cate Archer (No One Lives Forever), eller Lara Croft (Tomb Raider)? Jag skulle välja den förstnämnda eftersom hon har betydligt bättre humor än sin landsmaninna, och är fyra år yngre. Miss Croft har ju dock ett par fördelar. Hon är rik som ett troll och kan stoltsera med alla sina dyra egendomar och sin förmögenhet. En tjej som Lara skulle man nog ha kul med, för att inte tala om alla resor man skulle kunna göra tillsammans, därtill slippa betala.

Hennes rival, Miss Archer är ingen rik kvinna, men hon kan ståta med ett vältrimmat intellekt och det faktum att hon en rutinerad agent ute på fältet, och det lockar faktiskt mer än en kvinna med mycket klirr i kassan. Tänk så härligt om man helt plötsligt hamnade i en biljakt för att flickvännen fick syn på en gammal ärkefiende. Kanske kunde man få vara med henne när hon sprang över hustaken och kastade bomber och granater till höger och vänster, eller när hon hoppade genom fönster och landade på en sådan där miniatyrstad i någon hemlig lokal där ondskefulla män planerade att ta över världen!

För mig är det inte svårt att avgöra vem jag skulle ha roligast med, men nu är ju detta bara en hypotetisk tankelek och de här hjältinnorna är inte på riktigt, det var de i varje fall inte senaste gången jag tittade efter. Det finns dock män som har haft tur och kunnat dejta en riktig spion eller hjältinna. Kanske ringer det en klocka om jag säger: “Mata Hari” eller “Aphra Behn”? Den sistnämda var en riktigt tuff kvinna med skinn på näsan.

När året var 1640, föddes en livlig krabbat till flicka i ett fattighem i Canterbury, England. Det man vet om hennes far är att han var en barberare, men vem hennes mor var kan man bara spekulera över då historien inte var intresserad av hennes liv och leverne. Det är högst troligt att modern dog i barnsängen, annars hade säkerligen familjen fått fler barn och Aphra haft syskon. Kvinnor som dog vid barnafödande var ganska vanligt under den här tiden, särskilt i undermåliga hushåll som inte hade råd att ha barnmorska eller doktor närvarande. Man vet inte så mycket om Aphras barndom, men av hennes framtida liv att döma, var den säkert präglad av misär och drömmar om ett mer spännande liv och bättre status än det som hon hade fötts in i.

Om vi snurrar fram klockan ett par år, vet man att hon som 23-åring besökte Surinam för första gången (en stat i Sydamerika). Vid den här tiden, ca. år 1664, var staten en engelsk besittning, och man misstänker att hon vid det första besöket redan kan ha värvts som spion av någon hemlig underrättelsetjänst i hemlandet. Efter besöket utomlands (som man inte vet mycket om), träffade hon en viss Mr. Behn och gifte sig med honom. Kanske var det av kärlek, eller så var det en täckmantel för vad som skulle komma.

När England låg i krig med Nederländerna år 1666 (… the number of the beast) – i det s.k andra engelsk-nederländska kriget – var hon fullfjädrad spion åt den misstänksamme kungen Charles II. Hon fick kodnamnet 1-6-0, och slog sig ned i Antwerpen bakom fiendens linjer. Väl på plats tog hon kontakt med en möjlig dubbelagent, men saker och ting utvecklade sig inte väl, och hon hamnade bakom galler, inte för att hon var en spion, utan för att hon hade lyckats dra på sig en del ekonomiska skulder i sitt nya land som hon inte kunde betala.

Fängelsevistelsen var dock kortvarig och hon kom ut efter ett par månader, något smalare, men desto mer angelägen att fullfölja sitt tidigare uppdrag. Den korta sejouren på halmgolvet i sin fängelsecellen till trots, var världen annorlunda när hon äntligen var fri sina bojor, och hon fick tänka om vad hon skulle göra med sitt liv.

Upptakten till det andra engelsk-nederländska kriget hade börjat 17 år tidigare med de s.k. “Navigationsakterna” som skadat Nederländernas tidiga lukrativa handel med omvärlden. Medan engelsmännen erövrade “Nya Amsterdam” som staden hette, och döpte om den till New York (?), låg inte fienden och skakade under sina sängar. De tog sina krigsskepp i all hemlighet, och seglade uppför Themsen och sänkte nästan hela den brittiska flottan med den överrumplande taktiken; ett sorts tidigt Blitzkrieg, eller varför inte Pearl Harbour. För att förödmjuka engelsmännen ännu mer, stal man det stora flaggskeppet: “Royal Charles” och förde hem det till Nederländerna som ett bevis på den lyckade kampanjen. Kriget varade till år 1667, då man skrev fördraget i Breda.

Vad hände med spionen Aphra?

När kriget var slut var hon utan arbete och var tvungen att sadla om. För att fördriva tiden började hon skriva, och skrev så att pennan glödde. Hon skrev. bl.a. teaterpjäser och romaner och blev även en duktig skald.

Hon skrev i dikten: “Love armed”:

“From me he took his sighs and tears,
from thee his pride and cruelty;
from me his languishments and fears,
and every killing dart from thee;
thus thou and I, the god have armed,
and set him up a deity;
but my poor heart alone is harmed,
whilst thine the victor is, and free …”

När man läser mellan raderna beskriver hon en sorts krigsföring mellan hjärtan. Den som bara ger och ger, den förlorar i slutändan allt, och vad det gäller kärleken, måste man vara försiktig. Någon iakttar alltid från skuggorna och är redo att slå till när offret är som svagast, precis som i krig.

Aphra levde ett fascinerande liv och befann sig ständigt i luven med kritiker som hackade på hennes författarskap och liv. Om man inte visste bättre, skulle man nästa kunna tro att hon njöt av de ständiga bråken. Hur den än var med den saken, hann hon inte fylla 50 år, utan dog den 16:e April år 1689.

När hon gick ur tiden var hon en av de tidigaste kvinnliga spionerna man känner till. Det låter som en kvinna jag gärna hade druckit kaffe med.
_ _ _
LÄS MER: https://goo.gl/WNksH9