Under större delen av filmbranschens existens har man i filmer lekt med tanken om vad som skulle hända om man befann sig i en drömvärld. Vare sig landet heter “Oz” eller “Fantasia”, eller om man har hamnat där medvetet eller av misstag, handlar dessa tankar om flykt. Flykt från vardagen, från det besvärliga, från det jobbiga i tillvaron. Efter en liten stunds exkursion mår man oftast bättre än stunden tidigare och har lite mer energi att fullfölja saker som man antagligen måste.

Det verkar som om vi flyr per automatik när saker tränger på. I det här skeendet vet kroppen redan i förväg hur eller vad den ska göra för att vi ska vara så effektiva som möjligt, sedan tänker den vidare … Ögonen ser världen som vi lever i, hjärnan tolkar intrycken och funderar då och då över vad som finns bakom kulisserna. Dessa tankar är lika gamla som människan själv och uppstår helt naturligt som en sorts självransakande process.

Filosofen “Zenon” från Elea har blivit berömd för sin “dialektik” (ett filosofiskt sanningssökande) – och hävdade att de intryck som sinnena får är illusioner. På ett sätt har han rätt, dessa intryck är filtrerade genom känslor och vad som kommer ut på andra sidan är aldrig helt och hållet exakt samma. Kanske var det just därför, efter denna slutsats, som Zenon vågade påstå att allt som har med rörelse att göra var omöjligt?

Hans omstridda paradox om tävlingen mellan “Akilles och Sköldpaddan” (även känd som Haren och Sköldpaddan) – är inte så komplicerad som man först tror, men behandlar i grunden begreppet tid och avstånd på ett mycket genialiskt sätt.

Vad tror ni, hinner Akilles ifatt Sköldpaddan om Sköldpaddan får ett försprång? Zenon menade att att han inte gör det. Så snart Akilles kommer fram till Sköldpaddans ursprungsläge, har denna redan hunnit ta sig fram en bra bit, vilket innebär att det alltid finns ett avstånd mellan dem, vilket i sin tur betyder att den här hetsjakten fortsätter i all evighet. Man får ju aldrig veta hur stort avståndet är mellan de två tävlande, så det är mycket möjligt att Akilles aldrig hinner ifatt Sköldpaddan.

För att ens kunna tävla med någon måste det finnas något att stå på, i det här fallet har vi vår moder jord där allt mänskligt fysiskt (metafysiskt) utgår från. Jorden och all materia har sina beståndsdelar, och de i sin tur sina beståndsdelar vilket slutligen leder oss till de allra minsta beståndsdelarna såsom “kvarkar” och “leptoner” man knappast hade något tanke om på Zenons tid. Kanske hade man en viss uppfattning om elektroner, neutroner och protoner i antiken, men man använde sig av paradoxer och andra filosofiska tankenötter av naturliga skäl eftersom man (mänskligheten) – ännu inte hade föreställt sig mikrokosmos eller kunnat teoretisera kring dessa tankar på ett förnuftigt sätt. Varför man ens kommer fram till begrepp som “mikrokosmos” har med vår outsinliga nyfikenhet att göra.

Det fanns många forskare som var skeptiska till kvarkarnas existens när man började diskutera dem på allvar på 1960-talet. Man hade aldrig observerat enstaka kvarkar vid experiment, och trodde långt och länge att de bara var matematiska konstruktioner som försökte täppa igen vissa hål man inte kunde svara på, men detta skulle med tiden visa sig vara felaktigt. Kvarkarna existerar i allra högsta grad. Hur kom man fram till detta? Genom att experimentera med partiklar och olika laddningar.

Det finns sex kvarkar i tre familjer, med vardera 2 medlemmar, dessa kallas:

Upp -> Ned (Familj 1)
Sär -> Charm (Familj 2)
Botten -> Topp (Familj 3)

En “kvark” är således en elementpartikel (materiens minsta beståndsdelar) som tillsammans med andra kvarkar bildar “hadroner” som är subatomära partiklar.

Om vi använder oss av Zenons dialektik och ser kvarkarna som illusioner borde det innebära att våra illusioner är fullt kapabla till att skapa vetenskaplig fakta från intet, eller behovet av att finna svaren på vissa frågor med andra frågor.

Jag tror att hjärnan själv skapar många av dessa subatomära partiklar genom att ställas inför vissa problem. Det är ju fullt möjligt att se tankar, eller rättare sagt, se hur hjärnan arbetar med rätt sorts utrustning (hjärnskanner). Däri ligger människans största dilemma, svårigheten att skilja på det ogripbara (teoretiska) och det fysiska (det reella). Precis som i fallet med Akilles och Sköldpaddan, kommer det alltid finnas ett visst avstånd mellan våra frågor och svaren, just som vi tror att vi har svaren, springer de iväg och vi måste börja om på nytt.