Jag har, liksom många andra, en lång historia med det som vi benämner som musik. Musik är sång och melodier, berörande texter och människor med ett kreativt tvång att göra oss glada eller ledsna, beroende på vad musiken försöker att förmedla.

Som 70-talist, växte jag upp med vad som än figurerade på TV. Ibland var det pop, ibland rock, ibland dansband. Det mesta lät OK och framfördes av människor, på riktigt.  Ingen på den tiden hade kunna ana att det i framtiden skulle bli datorn som blev det främsta musikaliska verktyget. Med datorns hjälp kan man eliminera alla misstag och få ett perfekt resultat. Men priset är högt. Musikens själ urholkas och individuella  uttryck och egenheter suddas bort.

Ju äldre jag blev, upptäckte jag skivspelarens makt och kunde sitta timmar med hörlurarna på öronen och stirra på fantastiska skivomslag som tycktes berätta sina hemligheter för mig. Jag lyssnade på musikaler, live-framträdanden och fascinerades av gitarrister inom hårdrocken som var fantastiska virtuoser. Varje musiker spelade toner och kompositioner som hade tagit ett helt liv att bemästra.

Idag är alltig annorlunda.

Den förskräckliga radion har blivit kidnappad av reklamjinglar, och radioröster är så stressade och hurtiga att man känner pulsen gå upp när de hetsar på. Vad musiken anbelangar är den av allra sämsta kvalitet. Någon har någonstans suttit och klipp och klistrat s.k. ”loopar” och ”beats”, och sedan lagt något som liknar sång på spektaklet. Rösterna är digitaliserade och sången totalt opersonlig. Allting låter exakt på samma sätt, och glöm det där med falska toner. Dessa existerar inte längre, nu när auto-tune härskar över världen.

Jag saknar 15-åringen som jag var en gång i tiden, som lade sig på sängen med en ny, spännande skiva. Jag höll den tätt intill hjärtat och lät mig föras iväg på fantasins vingar. Musiken som forsade ut ur högtalarna var magisk och det hantverk som musikerna visade upp berättade för mig, att med mycket träning och mycket vilja kan man bli så där duktig.

Sådana tankar dyker aldrig längre upp i mitt sinne. Jag är snabb att stänga av radion, och köper aldrig skivor längre. Jag har begravt musikintresset under ett höstlöv med tunt tak. En dag är det borta för alltid.