Det var den 4:e juli, år 1862, i en roddbåt mellan Oxford och Godstow, som den lilla flickan Alice Liddell och hennes två systrar för första gången fick höra berättelsen om sagofiguren “Alice” som ramlade ned i ett kaninhål och råkade ut för en rad spännande äventyr i underlandet. Mannen som uppdiktade Alice hette Lewis Carroll, men hans riktiga namn var Charles Lutwidge Dodgson, och förutom att vara matematiker och religiös förespråkare, var han fotograf och författare, därav nödvändigheten med en psuedonym i det konservativa England.

De tre flickorna som sagan om Alice underhöll, var till en början så uttråkade att de höll på att driva Dodgson och hans vän Robinson Duckworth (flickornas pappa) till vansinne, men så snart Dodgson lyfte av sig hatten och lät fantasin löpa fritt hade han dem fast och deras båtfärd kunde fullföljas under mer behagliga former.

De som känner till “Alice i underlandet” något så när, vet att flickan i berättelsen hamnar i en tämligen förvirrad värld där en ond drottning, Hjärter Dam bl.a. spelar krocket med flamingos och igelkottar. Alice träffar märkliga individer, så som en galen Hattmakare, en uppstressad kanin, en larv och massor av soldater som egentligen är spelkort. Alice i sin tur äter magiska kakor och blir både större och mindre, och vad den egentliga sensmoralen är får man luska ut själv. I originalboken drömmer Alice att hon blir överfallen av kortsoldaterna vid en rättegång, och vaknar sedan upp precis där boken börjar.

Oavsett om det här låter mysko eller inte, bad den riktiga Alice Dodgson att han skulle skriva ned berättelsen, tre år senare, år 1865 kom den ut som bok och är idag en klassiker.

Som ni kanske misstänker är regissören Tim Burtons Alice, inte samma tjej som är i boken, men när det gäller litteratur och film har man alltid tagit sig sådana friheter för att göra det begripligt. Johnny Depps porträtt av Hattmakaren är nog en av de sämsta rolltolkningar han gjort i sin karriär, det kan beror på att figuren som han spelar inte anknyter till något emotionellt i vår värld. När det gäller Alice som figur har man inte de problemen, för alla har haft mardrömmar någon gång eller befunnit sig på platser där de känt sig vilse.

Vad det gäller den stressade kaninen kan man dra paralleller till Dodgson, han fick ju stressa fram en berättelse som inte helt och hållet håller ihop alla lösa trådar, och vad det var för svampar som Alice fick äta i berättelsen, kan man undra över. Om det var någon sorts symbolik till droger är svårt att veta.

Någon gång år 1863 blev familjen Liddell tyvärr ovänner med Dodgson, det verkar som om Alice far fick för sig att han ville tjäna pengar på hans döttrar, och det var något han inte kunde tillåta. Den riktiga förklaring till varför det blev som det blev är det ingen som vet. Dodgson rev ut blad från sina dagböcker som rör det aktuella årtalet, det enda man kan göra är att spekulera. Vi vet i varje fall att Alice tog med sig massor av hemligheter i graven. Varför hade den riktiga Alice ett par små skor i sin garderob om hon inte hade varit nere i underlandet och vänt?