Robert Ludlum gav ut sin mest kända bok “The Bourne Identity” år 1980. Detta hände i en tid då järnridån fortfarande var en stor och burdus koloss som många såg som en nedbrytande aspekt av den moderna civilisationen, men som många också såg som en stor hjälpreda i den ständiga kampen mellan gott och ont (läs; mellan fattigdom och rikedom, eller kapitalism / socialism). Hur många gånger världen var på randen till ett tredje världskrig kommer vi nog aldrig få veta, men vad vi däremot känner till är några av de pseudo-spioner som verkade i det kalla krigets skugga.

Att den fiktiva hjälten Jason Bourne var den antihjälte Ludlum själv alltid hade velat vara, framgår ganska tydligt i de böcker som skrevs. Att Bourne har förlorat minnet i sin debutbok känns inte helt övertygande, men sedan när måste hjältar i böcker vara helt trovärdiga och fullkomligt uppenbara? Bourne är inte heltigenom ond eller god. Han skallar busfrön, bryter armar, näsor, klämmer testiklar i något som skulle kunna kallas “balls-a-busting” och ägnar sig åt något så roligt som en katt och råttalek med hela den hemliga armé som ingen i USA vet något om eller vet existerar. Vi har sett dessa institutioner i många böcker, filmer och spel, och kanske finns det någon där ute som minns Remo Williams; Warren Murphy och Richard Sapirs karaktär, vilket var en före detta polis som råkar ut för en komplott och måste avrättas för att helt plötsligt uppstå och bli medlem i en hemlig organisation som heter “CURE”.

Och just som i fallet Bourne, såsom i fallet Remo finns kampsporten där som en empirisk bro mellan det rätta och det spektakulära. Remo får sina krafter från läraren Chiun som är mästare i den perfekta kampsporten “Sinanju”. Någon sådan kampsport finns inte på riktigt, utan är uppfunnen av författarna.

Medan stackars Bourne endast kommunicerar med hjälp av öronsnäckor som han måste trycka tummen på för att de ska fungera ordentligt, har Remo hjälp av Sinanjuns tankespråk och uråldriga visdom. I dessa skrifter står det bl.a:

– Let your opponent point to you the way to overcome him …

– The most dangerous man is he who does not appear dangerous …

– A man who cannot apologize is no man at all …

– Everything is a weapon in the hands of a man who knows …

– One cannot sew a silk purse from a sow’s ear …

Floskler, javisst, men trevliga sådana som fokuserar på insidan där den verkliga styrkan existerar i den mänskliga varelsen.

I fallet Bourne finns inte enbart styrka i händerna, utan i iakttagelseförmågan. Att snabbt kunna sniffa till sig fara är en egenskap som finns hos de flesta rovdjur, och tydligen också hos vissa människor. I filmen “The Matrix” såg vi prov på detta vid ett flertal tillfällen, fast de visade sig som uppenbarelser och utgången berodde på förmodligen på vilket piller man åt i början.

Antihjältar i all ära, vad vore vi utan dem, och vad vore de utan oss?