År 1982 släpptes det i England en bok som hade en mycket kontroversiell teori; författarna Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln hävdade att Jesus inte dog på korset som det står i bibeln, utan överlevde, gifte sig och fick barn. Den aktive filmtittaren eller bokfantasten, känner igen storyn och förknippar den troligtvis med Dan Browns bok “Da Vinci Koden”, och visst är det samma konspiration eller idé som båda böckerna behandlar.

Nå, finns det något belägg för att det skulle kunna vara så; att Jesus inte dog korsfäst eller yttrade orden:

“Eli, eli, lema sabaktani …”

– översättning från Arameiskan lyder: “Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”, det vet vi inte med säkerhet. Indicier som pekar åt det ena eller andra hållet kan aldrig vara vedertagen sanning, men det är inte förbjudet att spekulera som författarna har gjort. Något överdrivet, men mycket framgångsrikt – har de olika författarna skapat en grund, en kontext som bevisligen är vetenskapligt falsk för att understödja sina teorier. När skönlitteratur blandas med historiska fakta blir det ofta en “mashup” som enbart lägger vikt på författarens ambitioner att skapa en spännande roman. Skönlitteraturen kräver aldrig något vetenskapligt stöd, men det gör de som söker sanningen.

Vad är “Gralen”?

Den heliga Gral som omnämns i båda böckerna, och i andra böcker i ämnet, är den bägare ur vilken Jesus och hans lärljungar drack det vin som serverades under den sista måltiden, men, det kan även vara den “behållare” i vilken “Josef från Arimataia” (en av lärjungarna) samlade Jesus blod. Vad man ska använda bägaren till är tvetydigt eftersom man inte vet varför den ens skulle ha sparats. Legenden, verkar det som, försöker enbart understödja Jesus existens, men inget är klarlagt, allt är spekulativt.

När Västvärlden först mötte Orienten i och med de första korstågen, uppvisade almanackan ett tidigt 1100-tal. I de omvälvande tider som följde, föddes en ny sorts människa som sedermera skulle stå med fötterna i olika tidsepoker, dels i medeltiden och dels i renässansen. Innan de största förändringarna markerade uppvaknandet av en ny värld, höll man sig gärna kvar i sagorna och myternas befriande tankekonstruktioner, och en av dessa var “sökandet efter den Heliga Gralen”, sedd genom den unge Percivals ögon och upplevelser som var en av de 28 riddare av det “Runda Bordet”, just den mytomspunna samlingsplats som Kung Arthur fick av Kung Leodegraunce som var far till den vackra Drottning Guinevere.

Detta tidiga äventyr nedtecknades första gången på 1100-talet efter ett initiativ av två kvinnor; nämligen Drottning Eleonora av Akvitanien och dottern Marie. Dessa blandade kristet tänkande med keltisk naturmystik samt judisk kabbala och skapade en av våra mest seglivade myter. Eleonora var för övrigt moder till “Richard Cœur de Lion” (Rikard Lejonhjärta), som hade en stor nypa normandiskt blod i sina ådror. Förutom att han blev en hjälte under korstågen var han alltså en skandinav. Fadern var “Henrik II”, och med detta arv, är det inte konstigt att han inte ville stanna hemma på gården och räkna fårtackor.

Dan Brown försökte i sin bok, liksom författarna till “Heligt blod, helig gral”, peka ut hemliga sällskap och inflytelserika män och kvinnor, som “väktare” till legenden om den heliga Gral. Kort och gott påstår de att Jesus hade varit gift med Maria Magdalena och att de fick en dotter vid namn Sara. Sällskapet “Prieuré de Sion” bildades någon gång på 1100-talet skrev Brown, och hävdade att de fanns enkom för att skydda Sara, men det var en bluff som iscensattes i mitten av 1900-talet av en skojare som förfalskade dokument och sade sig vara ättling till den frankiske kungen “Dagobert II”, och då helt naturligt, Frankrikes rätmätiga kung.

Det är uppenbart, om man ser till bibelns budskap och de skönlitterära tolkningarna, att den religiösa världen har ett stort behov av en kommande räddare. Livet är synd och döden är frälsning, för att komma till paradiset behöver “vi” en guide. Denna längtan efter en vägvisare, betecknas ibland som “messianism”, och härstammar från hebreiskans “moshiach”. Enligt judarna skulle Messias vara en ättling till deras Kung David. Inom buddhismen finns guiden “Maitreya”, som är buddah (den upplyste).

Vad alla dessa religiösa ledare (påhittade eller sanna) – egentligen har skapat, eller myterna om dem, är förvirrade människor som varken vet ut eller in, som köper en livsåskådning för att kunna omtolka verkligheten till hemliga tecken som kräver ritualer för att kunna förstås.

(Joh. 3:5)

Jesus sade:

“Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.”

Född av vatten?

Född av Ande?

Komma in i Guds rike?

Ingen människa föds “av” vatten, en mor föder sitt barn och vem är det som vågar påstå att vi ska förkasta det liv vi redan har för ett imaginärt?

Den riktiga Gralen är en tanke, en viktig sådan, som symboliserar att vi alla ska hitta en mening med vår existens. Innehållet i bägaren är det stoff som drömmar vävs av. Orden som ger den mening är nålar, varje andetag – trådarna som håller ihop konstruktionen, för det är en konstruktion, en mäktig sådan, som vill berätta att man ska högakta det man inte kan se till förmån för att känna sig själv. Däri ligger faran, vilfarelsen att det är meningsfult att leva ett liv som längtar efter döden. Det enda som kan vifta bort dessa tankar är avkomman, barnen, och dessa har alla unika namn. Sara är blott en av dem.