Någon gång i slutet på 1700-talet blev invånarna i huvudstaden New York i: “United States” (huvudstad mellan åren 1785 – 1790), irriterade på att deras grisar hela tiden sprang iväg och åt upp det som man hade planterat ute på åkrarna. För att råda bot på problemet byggde man en hög mur längs Manhattans norra sida för att hålla grisarna i schack. Stanken bakom muren spred sig upp och ned längs gatorna, men främst på den gata som låg alldeles bredvid, den som man gav det passande namnet: “Wall Street”. Hundra år tidigare hade holländarna som ägde området byggt liknande murar av trästockar för att hålla vildarna, dvs. indianerna på avstånd och illasinnade pirater som passerade genom Hudson River. Ett par hundra år senare ligger stanken kvar på Wall Street, men hoten kommer inifrån barrikaderna och bär kostymer som kostar mer än vad en vanlig arbetare tjänar på ett par månader.

Grisar har alltid varit viktiga i människans livsföring genom historien, så viktiga faktiskt att självaste Jehova (gammal gubbe med vitt skägg) – såg till att de nämns 45 gånger i bibeln. Grisarna överträffas enbart av sina långt mer slickade, fyrfotade vänner getterna som nämns otroliga 88 gånger i den heliga skrift. Vem sa att det inte fanns plats för erotik i den gamla världen? De tryffelnosade djuren har dock en fördel, de simmar bättre än getter som “bara” är duktiga bergsklättrare. Den egenskapen är det dock inget som sjömän hade nytta av förr i tiden.

Kaptener på stora tremastare, eller enmastare för den delen, brukade ha grisar ombord på sina skepp eftersom de trodde att fartyg som hamnade i onåd med Poseidon och kapsejsade, kunde få hjälp av grisarna som var simmkunniga. Man trodde att dessa alltid skulle simma mot land, och vem vet, kanske trodde man att det inte skulle skada att ha fläsk i vattnet om det kom något sjömonster?

För den som vill imponera på sin flickvän- eller pojkvän, kan det vara värt att nämna att det finns 180 olika sorters grisar, den 181:e sortens kallas för “mansgris” och finns i alla möjliga samhällsklasser.

I vårt grannland Danmark finns det fler grisar än människor, vilket skulle kunna förklara varför det är så svårt att förstå vad de säger ibland, även för en skåning. Kineserna var bland de första människorna som förstod att griskött smakar ypperligt bra med ris och någon sötsur sås, här i Sverige äter vi vad som helst på tallriken. Jag föredrar min gris i formen av en liten boll som är lätt att svälja; någon grillfantast är jag inte.

De som tycker synd om de här djuren bör tänka om, de är riktigt farliga. År 1859 vandrade en amerikansk gris in på en potatisåker som ägdes av en engelsman och startade ett krig utanför Washington.