”Oj!”, tänker du och inser att våren väntar runtom hörnet. “Vad ska jag slipa ned tandemaljen med i år!?”, undrar du. Förbävas icke, jag vill tipsa om en gammal favorit som nu äntligen kommit i 6-pack i min närbutik; Delicatobollen!

Jag köpte mitt ex. imorse efter att ha stått i kö i ca. 23 minuter och munhuggits med talföra äldre damer med polystyreneosande käftar. Det var riktigt nära att dagens unboxing inte blev av, för jag var snudd på att bli lurad på konfekten av ett par snabba busfrön med olivfärgade baskrar. Pga. av min stora erfarenhet i snabbköpsvärlden (jag handlar mat varje dag), kunde jag några bra moves och haffade den sista lådan, till en mycket arg schackförenings förtret.

Om vi börjar med förpackningen. Godbitarna kommer i en kompakt liten kartong med särpräglat plastfönster som för tankarna till Försäkringskassans kärleksbrev. Denna lilla glugg, hur plastig den än må vara; visar innehållet på adekvat sätt. Runt om långsidan (dock ej på baksidan) finns en stiliserad bård i ljusgrönt som ska sätta igång salivproduktionen och signalera att vi har något med konfektyr att göra.

Det finns ett par saker att anmärka på. Kartongen var lite bubblig på några ställen, men det förstörde inte upplevelsen av den. Jag tycker nog att den vita färgen (zinc white), kunde ha varit lite vitare.


Vidare på baksidan går det att läsa produktnumret: 516 G, och under följer en innehållsdeklaration. Mycket bra. Vad det gäller vikten står det att nettovikten är 240 gram, men detta ställer jag mig frågande till. Mer om detta senare.

Hur öppnar man kartongen undrar ni? Jo, man ställer den på sidan och får då chans att njuta av en sinnrik uppfinning som aldrig har funkat som den ska. Finstansat i kartongen finns det rivspår som man ska använda för att få upp den på rätt sätt, men i det här fallet, och som i 99,9% andra fall, går rivremsan sönder på första försöket. Så mycket för beta-testare på godisfabriken.

I Delicatos fall har det att göra med att jag stack mig på en liten kant vid början av plastfönstret som bröt min koncentration. Helt plötsligt började jag yra om elefanter och skattereduktion, och klockan var då knappt 15.00. Jag måste ha drabbats av någon sorts “konfektyrchock”. Det är svårt att prata om det just nu, så jag låter bli.

Den hemska rivremsan! Man kan även se brister i stansningen. Kan det vara så att Delicato Bakverk AB jobbar med slitna maskiner?

När det var dags att öppna kartongen på riktigt gick det lite smidigare, men den taggiga ovan- och underkanten var lurig att undvika; därutöver ställde två skarpa kanter på sidorna till det i öppningsförfarandet att dessa viktes inåt på något märkligt sätt och orskade öppnaren (mig) massor av ångest.

Skulle han fortsätta eller ge upp?

Han gav inte upp!

“Gotti-nam-nam-släden”, som jag har valt att kalla den, var det inga problem med. Den flög ut som ett barn på nyårsafton och landade med en förnöjd suck i närheten av tékoppen. Jag noterade att man fick bäst resultat om man drog ut släden i exakt samma position (vinkel) där den gröna bården upphörde och höll ett fast grepp på den vänstra sidan.

När jag kollade inuti kartongen var jag nyfiken på om det fanns gegg av något slag, men det var rent, förutom lite lösdrivande kokos som snyftade efter resten av kompisarna. På bilden ser man klart och tydligt de farliga kanterna.

Själva Delicatobollen är enkel att plocka upp, men, man får inte ta i för hårt, för då trycker man in fingrarna i smeten och förstör formen. Tro mig, detta är inte så kul om man sitter i ett fikarum och vill imponera med sin fingerlekskonst. Bästa tips att få upp godsaken är att vinkla släden en liten aning. När bollen tippar lite på sidan snappar man upp den med ett säkert grepp på undersidan och på toppen. Gör man det i en enda svepande rörelse kan man få till ett visst svaj på slipsen, och det är lite sexigt när man gör det på rätt sätt.

Delicatobollen väger enligt mina efterforskningar allt mellan 25 – 35 gram. Mitt testobjekt vägde dock bara 30 gram. Om ni nu minns att nettovikten skulle vara 240 gram, fick jag andra siffror: 6 x 30= 180 gram. Min kartong vägde blott 10 gram och plastsläden 15 gram (180+10+15= 205 gram). Hmm. Vad hände med resten?

Kan man göra “benchmark” på en godisbit. Jag tycker det.

Jag ger Delicatobollen ett “Mums-Mark” på: “MM-3-SEK”. Dvs, det tar ca. 3 sekunder att äta upp en hel boll.

En jämförelse:

1. Delicatoboll= MM-3-SEK

2. Hägges Chokladbollar= MM-7-SEK

3. Mammas Chokladbollar= MM-6-SEK

Högt MM-SEK betyder naturligtvis inte att den varianten på chokladboll är sämre, bara att den tar längre tid att förtära. Självfallet finns det många saker att ta i beaktning när man presenterar sådant resultat, men dessa siffror är endast baserade på friktionen av min saliv och glidet på mina läppar och tungans rörelse.

Delicatobollen är en favorit i det svenska folkhemmet, och kommer säkerligen kvarstå så i många år framöver. Med de orden vågar jag nog påstå att våren kan vara räddad med en sådan trevlig liten förpackning.

IEGOCENTRISKT BETYG: